Prao, eller praktisk arbetslivsorientering, är enligt många ett viktigt och effektivt sätt att introducera högstadieelever till den faktiska arbetsmarknaden. Det ger dem erfarenheter när det kommer till att söka jobb, förhandla med en arbetsgivare och ger även möjligheter för sommarjobb och en fingervisning om vad eleverna själva vill gällande deras kommande studie- och yrkesval. Man arbetar utan betalning, då praoperioden fortfarande räknas som en sorts studier och eftersom det står stiftat i den svenska lagboken att skolgången bör vara gratis så bör kostnader som mat och kollektivtrafik bli betalda för av skolan.
Man anser kanske därför att skolor skulle ha en tillräcklig ersättning för alla dessa kostnader och att elever som skulle behöva en större kompensation skulle kunna begära det, men så är inte fallet då dessa anses som ”obetydliga kostnader för eleverna”. Skolorna bestämmer därför själva om de vill ersätta eleverna och om de skulle välja att göra det hur mycket de då skulle vilja bidra med. Detta kan röra sig om omkring 30-40 kronor i ersättning per dag, vilket ofta inte är tillräckligt när det rör sig om mat som inte redan lagats hemma eller redan är förberedd. Det leder till att de elever som väljer eller tvingas att äta ute eller valt en praoplats som omfattar resande med kollektivtrafik eller andra färdmedel är tvungna att spendera sina egna pengar, för att ta sig till en arbetsplats eller betala luncher själva. Detta strider mot besluten om att skolgången ska vara avgiftsfri.
Dessa beslut har fattats utifrån att alla elever oavsett ekonomisk situation ska kunna ha dessa faktorer betalda för sig, vilket inte begränsar arbetsplatser eller mat. Det finns å andra sidan motargument till detta. Det vanligaste är att skolan har tänkt att man som elev kan till exempel förbereda matlådor. Man bortser då från andra faktorer som skulle kunna tvinga en elev att äta någon annanstans än på arbetsplatsen. Till exempel att det inte finns något sätt att värma maten eller förvara den kallt, man kanske inte heller ens får ha mat på arbetsplatsen och att man då är tvungen att äta någon annanstans. Eller så kanske man inte befinner sig i en ekonomisk situation som gör att man har råd att förbereda mat. Att man förlitar sig på skolans mat för att hålla sina barn mätta under dagen.
Det är viktigt att människor engagerar sig i dessa frågor som ofta går obemärkta för allmänheten. Jag vill uppmärksamma fler om dessa brister och hoppas på att det kan leda till en förändring. Det kan och är å andra sidan svårt att få igenom beslut och lösningar men allting börjar litet och genom att uppmärksamma detta kan det leda till något större. Det är inte omöjligt även om skolor ansvaras för av kommunerna de är belägna i, då till och med riksdagen och liknande konstitutioner har gått ihop och genomfört liknande beslut tidigare. Det gäller bara att ta initiativet och upplysa folk.