Är Trafikverkets uppdrag försämrad säkerhet?

 Vid de kameror som just satts upp på väg 57 på den mest populära omkörningssträckan mellan Björnlunda och Gnesta, gör räckenas placering att det är omöjligt att gå på dikessidan av räcken, skriver Per Erik Sundelöf.

Vid de kameror som just satts upp på väg 57 på den mest populära omkörningssträckan mellan Björnlunda och Gnesta, gör räckenas placering att det är omöjligt att gå på dikessidan av räcken, skriver Per Erik Sundelöf.

Foto: Per Erik Sundelöf

Debatt2020-01-13 05:27
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I SN 27.11 fanns en artikel med rubriken ”Fartkameror gör väg osäkrare för barn”. Detta påstående förvånade rimligtvis varje läsare. Som redogörs för i artikeln och som alla idag vet, leder kamerorna till klart lägre genomsnittlig hastighet och färre döda och skadade. Det som kommunpolitikern i Gnesta Ingalill Fredriksson, som refereras i artikeln, tar upp, är inte kamerorna utan de stålräcken som satts upp för att skydda dem. Vid de kameror som just satts upp på väg 57 på den mest populära omkörningssträckan mellan Björnlunda och Gnesta, gör räckenas placering att det är omöjligt att gå på dikessidan av räckena – dikesslänten går ända upp till räcket. Och ingen vågar gå på vägsidan, fångad mellan bilarna och räcket. Att gå på vägen kändes riskabelt redan tidigare, men då kunde man dra sig långt ut på vägrenen. Enda alternativet nu är att gå i leran på andra sidan diket. 

Varför är det då så angeläget att gå just denna bit – väg 57 är som de flesta landsvägar inte ämnad eller lämpad för fotgängare? Jo, räcket sträcker sig från en busshållplats till kameran 40 meter bort, där också den avtagsväg ligger vid vilken busspassagerarna bor. Min önskan är att trumman vid kameran ska förlängas till hållplatsen och diket fyllas igen. 

Nå, hur svarar Trafikverket när jag skriver och påpekar olägenheten med räcket? Man inleder med ”I Södermanland är det Regionförbundet som … beslutar vilka investeringsåtgärder Trafikverket ska verkställa under planperioden.” Men det ingår väl inte i Trafikverkets uppdrag att investera i försämrad säkerhet för någon trafikantgrupp? 

Man fortsätter med att berätta att Regionförbundet Sörmland under perioden 2014 till 2025 vill satsa bland annat 23 procent på kollektivtrafik på regionala vägnätet, 18 procent på starka cykelstråk, 4 procent på kollektivtrafik på kommunala vägnätet och 1 procent på åtgärdsvalstudier och utredningar. Intressanta uppgifter i sitt sammanhang, men inte när det gäller att reda ut varför Trafikverket har gjort vår väg till hållplatsen ännu farligare. För att jag ska inse varför det inte är aktuellt att fylla i diket föreslår man att jag ska läsa Regionförbundets plan i sin helhet och ger mig vänligt adressen. När Trafikverket svarar på mitt nästa brev, kommer ännu fler målbeskrivningar. Endast en (1) mening avhandlar min fråga. 

Den gångväg jag efterfrågar är ”inte aktuell i den cykelstrategi (!) som Regionförbundet Sörmland har förankrat med länets kommuner och Trafikverket.” Vår gångväg ska konkurrera med en lång rad cykelvägsprojekt, Eskilstuna – Kvicksund, Katrineholm – Valla med flera. Jag bör rikta mina önskemål till Regionförbundet och min kommun, inte till Trafikverket. För att jag verkligen ska förstå att de inte vill ha någon mer fråga i detta tråkiga ämne slutar Trafikverkets första brev: ”I och med detta svar avslutar vi ditt ärende hos oss”.