Precis som de flesta regioner står vi i Region Sörmland inför stora utmaningar gällande rekrytering av personal inom vår hälso- och sjukvård. Att lösa detta är en av våra absolut viktigaste frågor. Här ser vi socialdemokrater att ett sätt som skulle öka attraktiviteten för regionen som arbetsgivare är underlättande för arbetspendling inom, och till, vårt län. 

Därför såg vi fram emot införandet av det ambitiösa och väl genomarbetade förslag om nya skattelättnader för de som arbetspendlar som presenterades av den tidigare regeringen. En reform som i riksdagen hade stöd från alla partier, utom Sverigedemokraterna. Det var ett reseavdrag som var färdmedelsneutralt och som inte gjorde skillnad på hur du tog dig till och från arbetet. Med bil, tåg eller buss. Ett avdrag som gynnade kvinnor, landsbygden och miljön. Det var också ett förslag som samtliga partier i Sörmlands regionfullmäktige ställde sig bakom. 

Men sedan Tidöavtalet har den nya regeringen gjort en helomvändning. Man vill nu återgå till den gamla modellen. 

Helomvändningen tycks även ha skett i vår region där den styrande minoriteten valde att inte svara på den nya regeringens remiss, med hänvisning till en för kort remisstid. Detta trots att man tidigare varit rörande överens. Överens om att reformen skulle ha varit positiv för såväl kompetensförsörjning som vår regionala utveckling. Att remisstiden var för kort för att hinna svara på, är en bortförklaring som inte duger. Den här typen av viktiga frågor måste prioriteras. Det gjorde i alla fall vi, Socialdemokraternas Monica Johansson (regionråd i opposition) svarade på remissen. Vi hann.

Under vårt senaste regionfullmäktige frågade jag därför Tomas Borin (VfP), regionråd med särskilt ansvar för personalfrågor, hur han ser på detta. Hur man nu ska locka medarbetare till vår region, och vad man sänder för signaler till all den personal som redan idag arbetspendlar. Särskilt då man också presenterar ett stopp för inhyrd personal och nu ska rekrytera mer intensivt. Jag fick inget svar. Regionrådet valde att sitta tyst på sin plats. 

Det ter sig onekligen så, att man sedan valet, då man gått in i ett minoritetsstyre med M, C och KD ändrat sin uppfattning i denna viktiga fråga. Trots att VfP vid så många tillfällen påpekat att partiet inte förhåller sig till blockpolitik utan fokuserar vid sakfrågor och lösningar som bäst gynnar sörmlänningar, väljer man nu att ändå byta åsikt med regeringen. Man går ett annat partis ärende. Ett ärende som inte gynnar sörmlänningar eller alla de som vi potentiellt kunnat rekrytera till våra verksamheter, särskilt inte de som vill ha råd att ta sig långa sträckor till och från ett nytt arbete.