Coronakrisen har slagit särskilt hårt mot jobben inom restaurangbranschen. I februari ökade konkurserna med nästan 50 procent jämfört med samma månad förra året. Den alarmerande andelen konkurser inom just restaurangbranschen sticker ut – på vissa håll inom näringslivet kan en viss återhämtning börja skönjas medan caféer och restauranger har det fortsatt mycket tufft. Branschens problem är ett hårt slag mot ungdomars jobbmöjligheter och integrationen.

Restauranger och caféer har just ett stort behov av att sälja take-away-produkter för att kunna överleva. I det läget är beskedet från finansministern att en ny skatt på sådan verksamhet är på väg. Hör inte finansministern sig själv när hon i ena stunden menar att restaurangnäringen ska ställa om till att leverera hämtmat, för att i nästa stund säga sig vilja införa en skatt på take-away?

Januaripartiernas plan är att införa en ny skatt på engångsartiklar – en skatt som framför allt träffar produkter som exempelvis hämtmatlådor och kaffemuggar. En kaffemugg ska kunna bli upp till 5 kronor dyrare och omkring 7 kronor i skatt ska läggas på en vanlig matlåda. Det blir omfattande nya skattesummor som ska läggas på det krisdrabbade caféets produkter när marginalerna är mindre någonsin förut och ägaren inte vet om all personal kan behållas månaden ut. Den avsedda positiva miljöeffekten med skatten kan dessutom utebli när skatten kan innebära att användandet av material som är sämre för naturen ökar, precis som det katastrofala exemplet med platspåseskatt. 

Rimligtvis borde regeringen omvärdera införandet av en så skadlig skatt, men den följer en tydlig trend av rödgrön symbolpolitik. Till ingen miljönytta har regeringen hittills infört skatt på kylskåp, datorer och annan elektronik. Magdalena Andersson har infört skatt på plastpåsar, så att de nu kostar 6–7 kronor att köpa i matbutiken. Hon har infört flygskatter och avfallsförbränningsskatter. Utöver den nya café- och restaurangskatten planeras även en ny skatt på kläder och skor. Familjer som är beroende av bilen har straffats och möjligheten att bo och verka på landsbygden har försämrats. 

Det verkar gå en röd tråd genom regeringens beskattningsiver – att beskatta det som verkligen utgör kärnan i vad som är Sverige: hårt arbete, Volvon, modeindustrin, nyfikenheten på omvärlden, och nu även en ny skatt på den svenska fikan och våra restauranger.

Det är nära en världsunik position att i en allvarlig kris hota landets företag med fler skattehöjningar. I stället för att planera nya skatter borde politiken fokusera på att lösa de stora samhällsproblemen och rädda så många jobb som möjligt. Sverige behöver en regering som inte ägnar sig åt symbolpolitik utan istället lägger kraften på att skapa trygghet, bekämpa arbetslösheten och brottsligheten.