Vi ska naturligtvis bejaka användandet av ny teknik. Nya tekniska lösningar kan underlätta vardagen, göra saker billigare och öppna nya möjligheter i livet. Men man får se upp så att man inte blir fast under nya digitala system och slav under lösenord, pin-koder och appar. Eller i alla fall tappar bort sig i den snabbväxande djungeln.

För många är det svårt att klara sig i det ”kontantfria” samhället eller att klicka rätt på en minimal display. Och inte minst att hitta system för att spara koder och lösenord så att man själv kan hitta dem men med en säkerhet kvar som gör att bara jag kommer åt dem. Mobilen fylls snart med appar till olika parkeringsbolag, tågoperatörer och prenumerationer. När man väl har lärt sig att hantera en app så möts man ofta av ett glatt meddelande om att bolaget nu förbättrat sin app. Så det är bara att ladda ner den nya, logga in och hitta på nytt lösenord, kasta det gamla och försöka komma ihåg ett eget sätt att komma ihåg det nya.

Kort och ”kontanfria” miljöer och ett liv i ”app-djungeln” kan lätt bli mer besvärande än underlättande. Att bli hänvisad till en AI-chatt är inte vad man drömmer om. Färre möjliga mänskliga kontakter finns tillgängliga när chattarna tar över.

Jodå när allt klaffar, är det ju fint att kunna betala med bankkortet och föra över pengar från ett konto till ett annat. När man lärt sig rutinerna för parkering så kan det vara skönt att förlänga tiden utan att springa ut till bilen. Eller att kunna avsluta tiden och kostnaden när man blivit färdig i förtid. Men att ta bort alla alternativ till kortbetalning, chattar eller appar kan bli oöverstigligt när det strular. Och känsligt. Och säkerhetsvanskligt. Som när kassasystemet i butiken la av och de helt enkelt fick stänga igen. Det är oacceptabelt att göra sig helt beroende av digitala system.

Äldre tillhör de som kan drabbas hårt. Hur ska det gå med de fina matlådorna med kylda vakuumpackade rätter i hemtjänsten som ska räcka i en hel vecka om det blir elavbrott? Har man då ett nödvändigt alternativt system att ta till? Det alldeles oavsett att man inte längre värderar att mat ska lagas nära användaren och inte ens i samma vecka kanske. Vart tog då det mänskliga livet vägen? Förlorades det i app-djungeln eller på teknikens offeraltare?

Vi får nog be om lite mer tankeverksamhet än enbart utvecklingen av tekniska system. Det gäller handel, parkering, kommunal service, 1177 och alla andra. Lite fantasi för alternativ, back-up, säkerhet och mänskliga värden vore på sin plats tack!