Jag kommer från Tigray och något som har slagit mig, slagit mig hårt!, den senaste tiden, är frågan om vad mänskliga rättigheter betyder, på riktigt. Anledningen till att jag börjar tänka i de här banorna är kriget som bröt ut i mitt hemland Tigray i norra Etiopien för snart två år sedan.

I Tigray mördas folk brutalt. Kvinnor, yngre tjejer och barn våldtas. Ofödda barn dödas i mammans mage. Folk bränns levande. Sjukhus, förskolor och universitet bombas. Det finns ingen medicin för sjuka. De som förut fick medicin för diabetes, för HIV, hjärtmedicin dör nu på grund av brist på de medicinerna. 
I Tigray går inte barn till skolan längre. Där dör barnen i stället, på grund av brist på mat. I Tigray finns ingen mat, ingen medicin, ingen el, ingen telefon, inget rent vatten, inga transporter.

Tigray är omringat av fienden. Civila kan inte fly någonstans alls när artilleri och missiler skjuts och när drönare bombar städerna, och när etiopiska och eritreanska soldater mördar och våldtar. Och alla tigreaner som lever utanför Tigray i hela världen, Tigray-diasporan, har inte kunnat få kontakt med sina familjer, barn, mammor, pappor, syskon, kusiner, andra släktingar, vänner. Inte på två år nu.
De vet inte om deras nära och kära, deras familjer och släktingar lever. De går runt med oro, dålig sömn, ett starkt trauma över känslan att ha förlorat en närstående, av att se sina nära och kära bli dödade framför kameran och på alla möjliga videor som går runt i sociala medier från eländet i Tigray.
Men trots detta tar sig tigreanerna till jobbet och till skolan, tar sina barn till förskolan, skjutsar sina barn till olika aktiviteter.

Jag råkar vara en av de tigreaner som lider av detta i tystnad och i mörkret med de känslorna i Sverige. Alla dessa människor i Tigray-diasporan i hela världen går ut och demonstrerar minst en gång i veckan och försöker uppmärksamma detta världen över. Bland annat har svenska tigreaner demonstrerat utanför SVT i Radiohuset och sagt att svenska medier inte rapporterar något överhuvudtaget om folkmordet i Tigray, trots att man har gått dit med budskapet och nyheterna till dem och bett dem rapportera.

Vad som har slagit mig den senaste tiden är att världen, inklusive Sverige, rapporterar oavbrutet om vad som händer i kriget i Ukraina och all hjälp som ordnas till landet, men ingenting alls till Tigray och ingen rapportering om vad som händer i Tigray.
Jag har hela tiden undrat varför. Är det för att vi är mörka svarta afrikaner? Är det för att vi är långt bort från Sverige, Europa, USA och resten av världen? Är det för att vi inte är rika i pengar och inte har något att ge världen? 

Varför?
Jag menar absolut inte att man inte ska uppmärksamma kriget i Ukraina och inte hjälpa folket, men min fråga är snarare varför man helt struntar i Tigray – och alla människor där som är helt lämnade åt sina öden, speciellt alla barn.