Staten har genom sin politiska ekonomi (!) sedan 1990-talet ändrat spelreglerna för boendet i landet. Riksdag och regering har skapat en finansialisering av boendet. Genom att bostadsfinansieringen lämnats ut till marknadskrafterna har de som investerat i ett boende i urbana områden premierats. Resultatet är en segregering mellan tätort och landsbygd. 

Finansialiseringen är ett begrepp som Egon Noe med fler på Syddansk Universitet visar i en nyutkommen forskningsrapport. Rapporten har bäring även på svensk ekonomisk politik, eller politisk ekonomi som är ett mer adekvat begrepp. I korthet säger modellen att en bank, som ska ta ställning till ett lån för att uppföra ett bostadshus för 50 års boende och som utgör basen för livet som medborgare, där ska banken använda samma parametrar som om jag skulle köpa en cykel eller en dammsugare. 

Det är här som hela bostadsfinansieringen bryter samman. Det stora problemet är att ingen av våra företrädare för de politiska partiernas eller deras bostadsexperter tycks vilja förstå.  Och då hittar vi ingen plattform för ett samtal. Vi som arbetat med bostadsfrågan på landsbygden i flera år talar för döva öron. 

Vad värre är: I alla våra politiska partier ser vi en avgrund mellan kommunala politiker och riksdagspolitiker. På kommunal nivå ser man vad som händer i den egna kommunen och invånarnas frustration, när man sitter inlåst i sitt hus trots att krämpor med åldern blir handikappande. Eller när en barnfamilj i början av sin bostadskarriär skulle vilja köpa ett prisvärt hus som den äldre generationen skulle vilja lämna – om det fanns något att flytta till! På riksdagsnivå flyger man så högt att man kan ignorera problemet. Men det är på riksdagsnivå som det segregerade samhället skapats. 

Det bräckliga system av investeringsstöd som idag finns, via Boverket är ingen subvention till landsbygden; det är en bristfällig omplåstring av ett av statsmakten skapat problem. Antingen väljer vi att se över hela finansieringskedjan så att byggandet kommer igång igen, eller också återskapar vi det statliga kreditinstitut som inte spelar med i den privata globala finansakrobatin. Att bygga hyreslägenheter på landsbygden ska inte vara en säsongsfråga eller spekulationsobjekt för ett frälsefolk.