Steg för steg kan vi öka välfärdsyrkenas attraktivitet, om bara viljan finns. Att få fler att vilja jobba i välfärden är en av de största utmaningarna. För att öka attraktiviteten är en ny lönemodell nödvändig. Lönerna för medlemmarna i Kommunal ska vara högre, lättare att förstå och tydligt kopplade till yrkesutveckling. Så ser det inte ut i dag, och det är inte bara vi som ser problemet.
För när vi är ute och träffar chefer i kommunala verksamheter, säger många att den individuella lönemodellen skapar en stor administrativ börda och ibland närmast ett kaos. Den orsakar osämja, konflikter och tystnadskultur på arbetsplatsen. Vi får höra att chefer kallar löneveckan den värsta veckan på året – en vecka som bara genererar ångest. Många chefer har svårt att motivera sin lönesättning och majoriteten av medlemmarna förstår den inte.
Till detta är ett grundläggande problem med den individuella lönesättningen att utveckling i arbetet inte nödvändigtvis leder till utveckling i lön. Om en anställd, till exempel, utbildas för att klara av ett särskilt arbetsmoment, garanterar det inte mer pengar i plånboken. Om alla på en arbetsplats utbildar sig, betyder det att ingen får en extra löneutveckling. Dessutom, om du redan är utbildad, kommer du bekosta kollegornas kompetensutveckling eftersom alla löneökningar baseras på en generell pott. Den enes lönepåslag, bekostas av kollegans uteblivna löneutveckling. I dag finns det inga regleringar i kollektivavtalet som garanterar att anställdas lön justeras utifrån kompetensutveckling.
Systemet är i stället helt fokuserat på individuella prestationer, eller relationer. En undersökning bland medlemmarna i Kommunal gjord i juni i år, visar att mer än hälften är missnöjda med sin lön. Av dessa missnöjda säger cirka 30 procent att missnöjet består i att man tycker lönen är orättvis och ojämlik. Och en tredjedel av alla tillfrågade säger att det som påverkar lönen mest är hur väl man kommer överens med chefen. Det går alltså inte att garantera att utbildning, erfarenhet eller ansvar betalar sig. Saker som vi nog alla är överens om skulle leda till en bättre verksamhet och mer attraktiva jobb.
Arbetsgivarna behöver ställa sig frågor som: Vad vi vill att lönen ska leda till? Vilka behov finns i verksamheterna, och vilken typ av lönemodell gör att de anställda vill jobba kvar, utbilda sig, ta mer ansvar och kanske till och med får fler kollegor i framtiden?
Vi konstaterar bara kort och gott att ett annat lönesystem behövs.