Många kommunpolitiker uppger att de vill prioritera byggandet av fler småhus. Ändå väljer man ofta att bygga på höjden istället för att satsa på småhus, trots att sju av tio i vårt land helst bor i ett eget hus. Det visar en undersökning från Trä- och Möbelföretagen, TMF, som vill se en uppdaterad egnahemsrörelse. TMF:s Politikerbarometer har tagits fram i samarbete med Demoskop och baseras på intervjuer med 4 000 politiker i hela landet. 

Bland kommunpolitikerna i Sörmland ser 67 procent ett mycket eller ganska stort behov av fler småhus. 60 procent menar att det är kommunens uppgift att ta initiativ till ett ökat småhusbyggande. 61 procent lyfter fram småhusens förmåga att skapa en bättre social hållbarhet, alltså ökad trygghet. 

Sverige har sedan länge ett extremt och internationellt avvikande fokus på att bygga små bostäder i stora hus. SCB rapporterade nyligen att nyproduktionen av lägenheter är 300 procent högre än byggandet av småhus. Samtidigt har tillverkningen av småhus under de senaste 20 åren varit det lägsta på ett sekel. Det säger sig självt att Sverige måste normalisera bostadsbyggandets inriktning och få en rimlig ökning av bostäder som hushållen föredrar. Men det handlar också om att ta ansvar för en hållbar utveckling. En analys från TMF pekar på att småhusområden halverar koldioxidutsläppen per invånare i jämförelse med traditionell höghusbebyggelse, bland annat genom större inslag av trä och mindre förbrukning av gips, betong och stål. 

Ett eget hem ger ett inflytande över boendemiljön och skapar ett engagemang och ett ansvarstagande. Samhörigheten kan bidra till social hållbarhet, öka integrationen och minska utanförskapet. 

Just nu utsätts branschen för extraordinära påfrestningar. Inflationen, ränteuppgången och andra faktorer direkt eller indirekt kopplade till kriget i Ukraina har gjort att småhustillverkningen mer eller mindre upphört. En rad företag tvingas varsla. Det gör statsmakternas bostadspolitik än mer avgörande.

Bostadsminister Andreas Carlsson har gett länsstyrelserna i uppdrag att redovisa vilka åtgärder man tillsammans med kommunerna genomfört för att främja bostadsbyggandet. Det är ett välkommet första steg. Men det behövs förstås mer. Nu gäller det att gå från ord till handling, att omsätta insikterna i praktiskt agerande. Tillgången på attraktiv mark är en nyckelfaktor. Sänkta kostnader, förbättringar av den kommunala planeringen och ett effektivare statligt regelverk är andra centrala punkter.