Det är ingen hemlighet att regeringens klimatpolitik bara är ett tomt skal. Svaret på kraven om en skarp klimatpolitik har varit en utredning, som bara tycks leda till fler utredningar. Några skarpa förslag som minskar utsläppen i närtid syns inte.
Tveksamheten inför en skarp klimatpolitik illustreras av mantrat ”att klimatpolitiken måste ha folklig förankring”. Regeringen har fastnat i en uppfattning att vi svenskar inte vill bromsa utsläppen.
Men här verkar inte regeringen ha riktig koll.
Det visar sig att tre av fyra svenskar anser det viktigt att regeringen för en politik som leder till att Sverige når klimatmålen. Åtminstone om man ska tro en Sifo-undersökning, utförd på uppdrag av Naturskyddsföreningen.
Men regeringen tror mer på att sänkta priser vid pumpen är den centrala frågan, när det är sänkta utsläpp vi efterfrågar.
Dock tycks regeringen nu förstått att den förnybara energin behövs. På kort sikt är det vindkraft och solkraft som kommer stå för den tillkommande effekten, konstaterade finansminister Elisabeth Svantesson när regeringen presenterade sin energipolitik. Men verklig handling är en annan sak, för några dagar senare avslog regeringen ansökan till den stora vindkraftsparken Långgrund.
Det är också dags att göra upp med föreställningen att det blir gratis och smärtfritt att rädda klimatet. Det kommer kräva stora investeringar i ny teknik, och det kommer innebära omställningar där våra liv blir lite annorlunda.
Men alternativet att inte rädda klimatet, blir så oändligt mycket dyrare och mer plågsamt för mänskligheten och allt annat levande.
Så då borde vi också vara beredda att betala för omställningen. Ungefär som att vi i dag betalar skatt för sjukvård som räddar liv och hjälper oss när hälsan sviktar.
För räddning av klimatet kan beskrivas som sjukvård för planeten. Och det är planetens hälsa som är förutsättningen för ett gott liv för alla dess invånare.