I SN på Opinion den 22 augusti står att läsa att inget parti som ställer upp i det kommande valet och har som ambition att även få regera kan räkna med att få igenom sin egen politik rakt av. Det var lätt att glömma bort det i valrörelsens löfteskarusell. Under slutet av sin tid som partiledare sägs att Maud Olofsson kom att prisa kompromissen, handslaget som gör att maktens brukare har en verkstad och inte bara plakat. Det som har format kärnan i alliansgemenskapen.
Det är så sant som det är sagt. Den minnesgode erinrar sig centerns och Torbjörn Fälldins oförmåga att kompromissa i kärnkraftsfrågan och vilka konsekvenser det hade för den dåvarande borgerliga regeringen och hur han ändå till slut fick böja sig och skadade sitt och centerns politiska rykte. Tursamt nog efterträddes han av den kloka Maud Olofsson som befriade Centern från den tvångströja som kärnkraften utgjorde för partiet
Mot den bakgrunden blir det svårt att förstå, när det i samma Opinion, påstås att ”Kompromissen är Lööfs verktyg”. Av vad Lööf själv brukar säga i alla massmediala sammanhang kan hon inte tänka sig att regera med aktivt eller passivt stöd av Sverigedemokraterna. (SD). Detta med anledning av vad partiet en gång stod för. En inställning som Socialdemokraterna givetvis på alla sätt understödjer. Lööf motsätter sig också Kristdemokraternas nyväckta fråga om den utbyggnad av kärnkraften som naturligtvis är nödvändigt om det skall bli möjligt att skapa en fossilfri bilpark, som i stället på ett eller annat sätt skall drivas med el. Till det kommer att Annie Lööf och centern som ensamt Alliansparti röstade för den gymnasielag som underkänts av inte minst lagrådet.
Utan Kristdemokraterna blir Alliansen för svag sägs i Opinion SN 20/8. Utan KD försvinner hoppet om en alliansregering sägs vidare. Det är sant att den politiska verkligheten tycks vara så. Men ett Centerparti som vägrar att acceptera en demokratisk samverkan med ett annat riksdagsparti och med sin avvikande syn på kärnkraften och integrationsfrågan ökar inte hoppet om en ny alliansregering. Tvärtom!
Jan Carle
tidigare kommunalråd för Moderaterna
Svar: Kompromissen är nyckeln till regerande - och det lär krävas en hel del efter valet, men det betyder inte att något parti ska sälja sin själ för att få till något. Alliansen formades för att man kunde kompromissa om vissa frågor, andra förblev olösta. Samarbete bygger på och kräver ömsesidigt förtroende. Den svagaste länken är därför den som ogenerat byter fot och saknar samvete.
Olof Jonmyren
politisk redaktör