Under de senaste decennierna har landsbygder tömts på sina invånare och men inga insatser har gjorts för att möta den här processen. Även i en mellanssvensk kommun är befolkningstrukturen på landsbygden problematisk. Problemet spänner över alla generationer och gapet försvinner inte; med tiden ska den saknade generationen vara motorn och den ekonomiska grunden för service i de mindre landsbygdsorterna.
Lösningen är att bygga moderna mindre hyreslägenheter som fungerar när den äldre kroppen inte längre klarar trappor, trånga omoderna badrum eller skottning på vintern. Då öppnas samtidigt en marknad med villor till en prisnivå som är överkomlig för ungdomar som ska sätta bo. De mest mobila människorna är i åldern 20–30 år. I grunden enkelt men fundamentalt.
Äldre: Genom att flytta till en mer lättskött lägenhet i sin hemort får man ett längre socialt liv.
Yngre: Barnfamiljer kan bosätta sig på landsbygden. För småbarnsföräldrar innebär en friare utemiljö, närheten till natur och bad, mindre intensiv trafik en tryggare uppväxt för barnen.
Kommunen: Landsbygdsskolor behöver inte stängas samtidigt som skolor i tätorten inte behöver byggas. Behovet av att bussa barn minskar.
Samhället: Bostäder som byggts utanför tätorterna utgör en gigantisk investering i samhällets infrastruktur. När samhällen töms underhålls inte de här bostäderna som med tiden blir oanvändbara. Samtidigt räknar man med att det i landet saknas minst 750 000 bostäder. Det årliga behovet av nya bostäder uppskattas till mellan 60 000 – 70 000 medan det bara byggs om kring 20 000 per år. Bostadsunderskottet ökar varje dag.
Service: Samhällets funktionalitet bygger på att kommersiell service erbjuds. Den tillhandahålls så länge det finns en köpkraft, dvs boende. När mindre orter töms på sin befolkning minskar underlaget för kommersiell service. Med tiden ökar behovet och kostnaden för en kommun att ta över en del av det servicebehov som trots allt finns bland äldre.
Livskvalitet: Varje människa har ett socialt nätverkt, en roll och en identitet. De här tre faktorerna är kritiska för en god livskvatitet. Med åldrandet minskar det sociala nätverket och förutsättningarna för att bibehålla en rimlig livskvalitet utsätts för påfrestningar.
Demokratin: När människor boende utanför tätorten upplever att samhället, dvs kommunen och marknaden drar in den ena servicefunktionen efter den andra, upplever många att det politiska ledarskapet inte längre lyssnar. När löften blir tomma ord urholkas trovärdigheten för det politiska systemet.
För att möta de här utmaningarna behöver vi se boendet inte som en affärstransaktion utan som en funktion. Man ska kunna byta boendeform när livet förändras. Generationer ska kunna byta boenden. Vi kallar detta den positiva flyttkedjan. Samhället har ett ansvar för att inte skapa hinder utan montera ner de hinder som skapats och brygga där de finns kvar.