Vi behöver bättre tillgänglighet, för allas skull!
Det är så många funktionshindrade personer som är trötta på att behöva lägga ner all sin energi till att anpassa sig efter majoriteten. Särskilt när man själv inte får dom anpassningar som behövs för att man ens ska orka göra en del saker andra tar för givet.
Det är viktigt att vi funkisar förstår hur ni alla kommunicerar. Där finns det inget tvivel om. Men för att samhället ska bli inkluderande på riktigt och inte bara performativt, så är det extremt viktigt att många även respekterar våra behov!
Många av oss måste ta våra behov före det sociala, vilket är varför vi kan tolkas som själviska. Det är faktiskt mer själviskt att bara tänka på hur de flesta kanske känner sig, men inte alla.
Som många redan vet, så har vi många oskrivna sociala regler. De är där för att se till att man inte får någon att känna sig obekväm. Men det verkar som att detta bara gäller majoriteten av alla människor, men inte marginaliserade grupper.
Man kan ju tolka det som att dom flesta är så fragila att de måste omedvetet skyddas från allt som inte går hand i hand med normaliteten.
Men när många medvetet eller omedvetet väljer att backa från frågor om just funktionsrätt, så är det inte bara funkisar som lider. Anhöriga som kanske är dom enda som hjälper dom lever med stress, syskon får inte lika mycket uppmärksamhet från föräldrarna eller vårdnadshavarna, många bränner ut sig för att inget funkar, och så vidare.
Vården är slitsamt för funkisar, särskilt kroniker som knappt blir trodda på. Autister blir systematiskt gaslightade av både habiliteringen och psykiatrin, för dom kommer bara med individuella lösningar när problemen faktiskt är, som jag nyss nämnde, systematiska. Detsamma gäller även många andra NPF-personer.
Som en autistisk person så vet jag hur det känns att inte bli trodd. Att ständigt bli missförstådd. Det gör så himla ont.
Man känner enkelt av att vi är annorlunda. Men i stället för att bearbeta obekvämligheten så gör många allt förutom det vi verkligen behöver. Någon som lyssnar utan att de "tolkar sönder oss."
Det är så mycket prat om att öppna upp sig för andra, men ändå så förekommer det mobbning, utfrysning, förlusten av familj, vänner och jobb, och så vidare. Sen allt tjatande om hur mycket folk i utanförskap kostar samhället.. Det finns ingen solidaritet i ett samhälle som bara ser människor som en säck med pengar!
Vill du gå igenom allt det här om/när du blir funktionshindrad?
Bättre tillgänglighet gör allt bättre för alla! För vi alla förtjänar bättre!