Måste man kunna multiplikationstabellerna utantill?
Absolut!
Jag brukade be eleverna som tyckte att "matte suger" räcka upp handen. När jag sedan bad dem som inte kunde multiplikationstabellerna utantill att räcka upp handen, såg jag oftast samma händer!
Detta är inte konstigt. Har man inte skapat automatiken i multiplikationer och divisioner, finns ingen energi kvar till själva problemlösandet. Hemligheten är att man ska höra svaret på multiplikationen!
Att lära sig rabbla tabellerna, att försöka tänka logiskt genom att dra ifrån eller lägga till en siffra eller att räkna på fingrarna är förkastligt.
Om man kan multiplikationerna (och divisionerna) utantill, får man en helt annan känsla för storheterna och rimligheterna i matematiken. Detta påverkar självkänslan och självbilden på ett positivt sätt – liksom inställningen till matematik
Min teknik innebär att man skär till små, rektangulära papperslappar, skriver multiplikationen på ena sidan och svaret på den andra. Bunten hålls ihop med ett gummiband. Man går igenom bunten genom att läsa frågan på varje lapp och snabbt ge svaret. Ingen eftertanke tillåts. Svaret ska höras! Vid rätt svar, hamnar lappen i en hög och vid fel i felhögen. Sedan fortsätter man med felhögen, gång på gång. tills den är slut. Repetera sedan hela bunten.
Ett om man inte hör vad sju gånger sex blir, kan man kasta om multiplikationen till sex gånger sju. Alla vet faktiskt inte att det blir samma svar, men den melodin kan vara lättare att känna igen.
Varje vecka brukade jag låta eleverna göra ett multipliktionsprov med 121 multiplikationer på fem minuter - samma prov varje gång - och de fick rätta åt varandra. För godkänt krävdes 121 rätt och när eleven klarat detta tre gånger, slapp den provet. Mellan proven fick de träna med lapparna på fritiden, i bussen, på rasterna eller när de kunde. Föräldrarna till dem som klarat provet, informerades via mail.
Vänder man på lapparna och istället läser svaret. kommer man fram till att vissa tal kan nås med flera multiplikationer - tjugofyra kan ju både vara tre gånger åtta, fyra gånger sex och två gånger tolv. Nu kommer man in under skinnet på matematiken.
Ett påsklov, när min yngsta dotter gick i femman, tvingade jag henne att genomföra dessa övningar gång på gång. När hon sedan gick på gymnasiet, ringde hon mig en dag och tackade för min envishet. Hon var nämligen den enda i sin klass som kunde tabellerna utantill.