Vi vet att år 2023 och 2024 kommer att bli två särskilt svåra år för sjukvårdens ekonomi. Sanningen är att hela regionens ekonomi behöver anpassas till det läge vi nu befinner oss i. I stort sett alla Sveriges regioner kämpar mot ett budgetunderskott oavsett styre. Grundorsaken är en ökad inflation som medför högre personalkostnader, dyrare räntor, ökade energikostnader och ökade avsättningar för pensionskostnader.
I region Sörmland hade det varit möjligt att agera tidigare för att bromsa den utvecklingen. Vi har haft ett ansträngt läge under många år. Det är tydligt att utan de riktade statsbidragen under pandemin, en god avkastning på finansportföljen, så hade vi redan för flera år sedan haft negativa resultat.
Socialdemokraterna har tidigare styrt regionen i över 10 år i olika konstellationer, där styret har präglats av en satsningskultur utan konsekvensanalyser eller hänsyn till framtida kostnader. De är därmed i högsta grad delaktiga i att ha skapat den ”sjukvårdskris” som de själva beskriver att vi nu har. De kan inte heller svara på vad de själva skulle ha gjort om de styrde regionen nu.
Om det tidigare hade funnits en långsiktig planering med långsiktiga lösningar så hade dagens situation kunnat hejdats. Vi behöver hitta sätt att ställa om sjukvården så att patienter kan få god vård, samtidigt som vi håller ihop ekonomin. Vi har nu möjlighet att bli både effektivare och bättre på att fokusera på kärnverksamheten.
Vi i styret har redan i början av året agerat tidigt. Stramat åt ramarna kring konferenser, resor och övernattningar. Vi har begränsat andelen hyrpersonal och gett alla nämnder i uppdrag att vidta åtgärder för att genomföra kostnadsreducerande åtgärder i alla delar av regionen. Vi har tagit in förslag på besparingar från alla staber i regionen.
Under vårens regionfullmäktige motsatte vi oss ett tvådagars regionfullmäktige nästa år, något som Socialdemokraterna ville ha. Att dra in på endast detta möte hade sparat regionen 400 000 kronor. Socialdemokraterna har också utnyttjat oppositionens numerära överläge till att inrätta fem så kallade oppositionsråd. Dessa kostar regionens skattebetalare 3,5 miljoner kronor varje år. För dessa summor hade vi kunnat anställa sex sjuksköterskor eller åtta undersköterskor.
Regionens problem är som sagt långt ifrån nya. Därför hade det varit oansvarigt att nu initiera en höjning av regionskatten utan att först ha sett över alla andra möjliga lösningar. En skattehöjning hade slagit hårt mot de sörmlänningar som kämpar som mest med de ökade kostnaderna för hushållet.
Det kommer krävas många och tuffa åtgärder för att nå en ekonomi i balans och alla behöver hjälpas åt.