För att nå Sveriges och EU:s klimatmål behövs ett beteendeskifte, med mer distansarbete som en viktig del.
Andelen som arbetade distans ökade under pandemin från 15 till 57 %, och 88 % av svenskarna vill jobba hemifrån minst en dag i veckan. Det är bra för att få ihop livspusslet samtidigt som vi blir mer effektiva av att delvis jobba distans, vilket kan ske på arbetsplatser av de mest skilda slag.
I dag har den som jobbar distans någon dag i veckan branschkollegor som trots liknande arbete fått nej från sin arbetsgivare. Därtill är tre av tio oroliga att chansen till befordran sjunker om de arbetar distans och nästan en fjärdedel tror att det är negativt för löneutvecklingen.
Denna brist på likabehandling och förutsägbarhet drabbar den enskilde, men också samhället i stort. Vi får inte de fördelar för klimatet som distansarbete kan ge; arbetsresor i rusningstrafik minskar med 40% om man jobbar distans två dagar i veckan. Då behöver inte vägnät och kollektivtrafik dimensioneras utifrån att alla ska till och från jobbet samma tid varje dag, parkerings- och kontorsytor kan minskas och stadsbilden bli mer levande.
Sverige bör ta efter Nederländernas lag om flexibelt arbete som ger anställda rätt att begära att arbeta hemifrån, helt eller delvis. Den får enbart avslås om arbetstagaren har en god anledning, som att arbetet inte kan göras någon annanstans, att schemaläggningen omöjliggörs eller att hemarbetsplatsen är olämplig. Företag med färre än 10 anställda är undantagna, arbetstagaren ska ha varit anställd i minst sex månader och begäran måste vara skriftligt inlämnad senast två månader före önskat startdatum.
Storbritannien har infört rätten är att begära att arbeta flexibelt, som kan avslås på åtta grunder: orimliga merkostnader; sämre möjligheter att möta kunders efterfrågan; oförmåga att omorganisera arbetet bland befintlig personal eller rekrytera ytterligare personal; negativ inverkan på kvalitet eller prestanda; brist på arbete samt planerade strukturförändringar i organisationen. Ett avslag kan överklagas internt, i arbetsdomstol eller enligt ett särskilt skiljedomssystem.
Spanien slår i lag fast att den som jobbar distans inte får särbehandlas negativt, och att arbetsgivaren ska stå för alla rimliga kostnader som uppstår till följd av hemarbete. Portugal har infört rätten till distansarbete för den som med barn under tre år gamla, 8 år för ensamstående föräldrar. I alla andra fall kan arbetstagaren ansöka om distansarbete, och arbetsgivare måste motivera avslag skriftligt. Den som jobbar distans har rätt till ersättning för merkostnader och att inte bli övervakad i hemmet, och skyldighet att infinna sig på arbetsplatsen när det krävs.
Gemensamt är att arbetsgivaren har bevisbördan: Ett nej till distansarbete måste sakligt motiveras. Slentrian-nej upphör, vi får en bättre diskussion, likabehandling och förutsägbarhet. Det är dags för en distansarbeteslagstiftning också i Sverige.