Vi pratar om en dödlig pandemi. Vi gläds åt nyheten att vaccinen går framåt, snart kan vi få krama om våra nära och kära. Men det pågår en pandemi i en pandemi, där dödsorsaken inte är ett virus och vaccin inte är svaret. Där nära och kära riskerar att aldrig mer få krama om sin dotter, mamma eller syster. En pandemi som skjutit i taket under den pandemi ni ser och längtar efter ska gå över. Så att livet kan bli normalt.
Normalt. Vad innebär det för dig? Jag gissar en fri vardag, där du i lugn och ro kan gå till och från jobbet. Lämna barnen på förskolan. Handla och muttra över den eviga frågan kring middag. Du lägger dig i din säng och somnar. Vaknar och din vardag börjar om.
Tänk dig en annan pandemi, där skräcken är ständigt där. Varje steg du tar analyseras, minst tio gånger om. Att gå upp ur sängen och välja dina egna kläder är ingen självklarhet. En stress är ständigt närvarande. Kanske missar du något till frukostbordet som du glömde när du var på affären i går. I den pandemin jag pratar om, kan det vara det som gör att bägaren rinner över. Din förövare har tröttnat på att du aldrig kan göra något rätt.
Du riskerar ditt liv, varje dag. Varje litet val du gör, kan få en dödlig konsekvens. Dina barn är tysta, tillbakadragna, eller utåtagerande. Precis som du, överväger och analyserar de sina vardagliga, enkla val, varje dag. Minst tio gånger om. För kanske, riskerar de att aldrig mer få krama om sin mamma.
Under 2020 upplevde vi en pandemi, som har krävt många liv, en tid av prövning för oss alla. Vi känner att vår rättighet, friheten till ett liv med egna enkla val, har begränsats. Mäns våld mot kvinnor är en begränsad vardag för offret som pågår under flera år.
Den pandemi du lever i, har drabbat kvinnornas pandemi hårt. FN beskriver det som en jämnställdhetskris där våldet mot kvinnor ökat med 20–30 procent. Mäns våld är en pandemi, i en pandemi. Det riskerar att lämna en hel generation av traumatiserade barn och ungdomar efter sig. Bris har släppt sin årsrapport för 2020, det kom 16 procent fler samtal än under 2019, fler än någonsin tidigare. Samtalen om familjekonflikter har ökat 43 procent och samtal om fysiskt våld är 28 procent högre. Det borde vara en brännhet fråga just nu, inte sant?
I ett land där vi har en feministisk regering, så dödades 13 kvinnor under 2020 och bara under 2021 har 5 kvinnor mist sitt liv, under tre veckor. Målet borde vara noll.
Alla som arbetar inom rättsväsendet bör ha en extra stor kunskap om våldets uttryck och konsekvenser, där tryggheten för offret finns måste kunskapen finnas. Socialtjänstens kunskap bör vara en självklarhet att utbilda vidare i.
Det är dags att sätta barnen och kvinnorna först, att deras trygghet och integritet får vara i centrum, med ett mer kraftfullt agerande mot det oacceptabla våld som fortfarande sker i det fördolda. I dessa fall, är inte ett vaccin svaret. Kunskapen är svaret för hela samhället.