Har vi inte råd att låta mormor få ett behagligt avslut på livet?

Färre personal ska orka mer och varje sekund varje minut skall mättas analyseras. Man skall inte få tid över, då kanske man ses som slö och oproduktiv? Den tiden man eventuellt skulle kunna få över, om effektiviseringskrav tas bort, kan användas till att visa omtanke om de man vårdar, skapa social samvaro och eventuellt ägna en stund åt att minnas gamla tider. Återskapa ett ljust minne från en svunnen tid då allt såg annorlunda ut än i dag. 

När vi nu vet att äldre har svårt att tillgodogöra sig sin mat och svälten bland de äldre är ett så stort problem och att de har svårt att tillgodogöra sig näringen i maten och att det är allmänt känt att äldre generellt äter bättre i samvaro med andra. Varför rationalisera bort de här futtiga minuterna?
 

Man behöver alls inte vara kärnfysiker för att förstå att drar man ner på personal inom äldreomsorgen får det stora konsekvenser. Det visar även också på vilket värde man sätter på en människa. I detta fall de äldre som inte får den tid och omsorg som de behöver. Att vårda en människa är inte mätbart på samma sätt som inom industrins värld. Det är mycket mer än bara att klä på och duscha. Det är även att skapa trygghet psykiskt och emotionellt. För att åstadkomma det måste personal få tid över och själva känna sig trygga och trivas på sina arbetsplatser och lära känna individen de är satta att vårda. 

Stress till följd av dåligt samvete hos vårdpersonal inom äldreomsorgen har ett starkt samband med utbrändhet. Det visar ny forskning från Umeå universitet, (Samvetsstress i vården, C Juthberg). Den vanligaste orsaken till skuldkänslor bland de intervjuade var att de hade för lite tid för att kunna tillgodose patienternas behov. Andra situationer som gav dem dåligt samvete var att arbetet gick ut över privatlivet och familjen, att de upplevde sig stå inför motstridiga krav, och att de ibland tvingades ge vård som kändes fel. En av fem svarade att de var tvungna att på olika sätt trycka undan sitt samvete för att kunna arbeta kvar inom äldreomsorgen. 

Så att i slutänden kan tyvärr den insparade slanten som tidsstudien gav i ekonomisk vinst komma att behöva betalas för en timvikarie som är helt okänd för brukaren, då ordinarie personal inte orkar mer varken psykiskt eller fysiskt. Vänsterpartiet har av den anledningen i kommunfullmäktige krävt att skatten höjs med femtio öre. Det skulle täcka den underfinansiering som majoritetens budget uppvisar. Om nu en effektivisering skall göras så bör det absolut inte ske på personal på golvnivå.