En klimathandlingsplan med folklig förankring?

Förslaget om utsläppsrätter tycks vara något som regeringen lyfter för att visa handlingskraft i närtid. Men som man vet inte blir verklighet, skriver Björn Åslund (MP) och Maria Carlén Lindwall (MP).

Förslaget om utsläppsrätter tycks vara något som regeringen lyfter för att visa handlingskraft i närtid. Men som man vet inte blir verklighet, skriver Björn Åslund (MP) och Maria Carlén Lindwall (MP).

Foto: Jessica Gow/TT

Debatt2024-01-10 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Statsminister Ulf Kristersson säger att klimathandlingplanen ska ha folklig förankring. Vill svenska folket verkligen utsläppen först ska öka, för att vi senare ska tvingas till mer drastiska åtgärder? 


Regeringens mål nettonollutsläpp 2045 har vårt fulla stöd. Men det räcker inte. Utsläppen måste minska i mycket snabbare takt de närmaste åren. Ska Parisavtalets mål nås måste utsläppen 2030 nära halverats från 2020 och det totala utsläppen fram till 2045 bli mindre än hälften av vad klimathandlingplanen ger. Hur det ska gå till har inte regeringen visat.

Sverige måste också klara åtaganden inom EU:s klimatmål. Det innebär att utsläppen från vägtransporter, jordbruk och arbetsmaskiner måste halveras från 2005 till 2030. Klarar Sverige inte detta kommer EU bötfälla oss. Många miljarder av våra skattepengar blir då böter för regeringens bristande klimatpolitik. Har detta folklig förankring?


Planen innehåller visserligen åtgärder, som skulle kunna pressa utsläpp i närtid. Om de verkligen genomförs. Ett nytt system för handel med utsläppsrätter enbart för Sverige föreslås. Det ska alltså kosta att släppa ut fossil koldioxid. 

Men här finns hakar. Förslaget måste först utredas och kan i bästa fall ge effekter till 2025. Då krävs att SD accepterar dyrare bensin och diesel som lär bli följden av förslaget. Knappast troligt. Förslaget om utsläppsrätter tycks vara något som regeringen lyfter för att visa handlingskraft i närtid. Men som man vet inte blir verklighet.


I ett längre tidsperspektiv sätter regeringen hoppet till ny kärnkraft. Också det ett osäkert kort. Tar lång tid att bygga och energiföretagen avvaktar på grund av enorma kostnader. Regeringens svar är kreditgarantier på flera hundra miljarder. Har sådant hanteringen av skattepengar folklig förankring? Ska vi ha statliga stöd för elproduktion, bör det vara lika för alla kraftslag, det tror vi har större folklig förankring.

De senaste årens utveckling har visat att både solenergi och vindkraft kan byggas utan subventioner. Dock behöver elnätet förstärkas med kraftledningar, mer reglerkraft, energilager och effektmarknader. Flera utredningar har visat att Sverige kan klara ett kraftigt ökat elbehov med enbart förnybar energi. Landet förtjänar annat än plakatpolitik om kärnkraft. Förslagsvis en klimatpolitik som stämmer med Parisavtalet.