Svante Axelssons debattartikel i SN den 25/7 2020 innehöll flera intressanta inslag. Det är inte svårt att hålla med om det mesta som står där. Svante Axelsson har ett förflutet på Svenska Naturskyddsföreningen och med det som bakgrund är det lätt att ta till sig det som står med glädje, för då finns det en självklarhet i att natur, miljö och landsbygdens intressen tas om hand. Men läser man texten med ögonen där Svante Axelsson står som medförfattare till en artikel i DN för en tid sedan tillsammans med ett antal aktörer från näringslivet finns det en stor oro att systemsynen uteblir, där överföringen åsidosätts som något självklart som inte behöver beaktas på landet.
Vi alla behöver hjälpa till med att få ekonomin på fötter och att det måste erbjudas möjligheter för näringslivet därför. Det är inte svårt att skriva under på. Men att få till stånd fossilfria lösningar är utmanande. Energin till dessa fossilfria lösningar behövs. Det är ofrånkomligt. Energilösningen blir i annan form och många av lösningarna blir fossilfri elenergi - direkt eller indirekt. Denna el behöver överföras. Det är på vilket sätt denna överföring planeras och hur det ska ske (i mark, vatten eller luft) är centralt och viktigt för landsbygdens framtid.
Kraftbranschen har inte varit framgångsrika avseende utvecklingen av kraftsystemet från inledningen av 2000-talet. Med ett förflutet som medverkande till forskningsfinansiering för utvecklingen av kraftsystemet under mer än 20 år så är det inte utan att intrycket av kraftbranschens aktörer som ansvarar för denna utveckling är konservativ samtidigt som det vilar en obenägenhet att vilja söka nya lösningar.
Elöverföringar från elproduktionskällan till förbrukaren behöver också finnas med i paketet i denna behjärtansvärda fossilfria utvecklingsera. Annars blir satsningarna som Svante Axelsson tar upp inte fullständiga. Det finns näringsliv på landsbygden som bidrar till svensk ekonomi i samma nivåer som branscherna Järn- och stålindustrin, skogsnäringen och gruvnäringen. Planerar man inte med eftertänksamhet så får det konsekvenser för landsbygdens aktörer såsom besöksnäring, frukt- och grönsaksodlare, lantbruket och skogsbruket.
En ledningsgata för en högspänningsledning som är 50 km lång och som går över skogsmark förstör en skogsareal på 3 000 000 kvm. Förutom att stora naturvärden går förlorade, går samhället miste om virke och massaved på tillsammans 210 000 kubm. Denna volym räcker till byggnadsstommar i 7000 normalstora villor (100 villor/år) och 500 000 mjölkpaket (7000 paket/år) eller 90 000 toarullar (1300 rullar/år). Varje villa som byggs sysselsätter 2 årsarbeten.
Tack Svante Axelsson för artikeln. Denna omställning kan gå väldigt smärtfritt om elförbindelserna till de fossilfria enheterna grävs ner i marken. Det går att göra.