FN-dagen kom och gick, men väckte av media att döma ingen större uppmärksamhet.  Kan det vara så att FN blivit mindre trovärdigt eller intressant? I så fall kan det leda till att framtida fredsarbete äventyras. 

FN-har tidigare gjort stor nytta. Jag tänker närmast på hur organisationen fungerade när jag råkade vara inblandad, för 63 år sedan. Det fanns skurkstater redan då, och dessa kunde påverka både beslut och uppdrag. 

På 1950-talet hade världen stort förtroende dåvarande FN-chefen Dag Hammarskjöld. Dennes målmedvetna och beslutsamma agerande var vida respekterat. Han reste ut och besökte oroshärdar, talade med både regeringschefer och fredsbevarande styrkor.                                                                                                                     

I dag är det svårt för vanliga människor att kunna följa och förstå allt som händer. 

UNEF 1, som verkade i Egypten ett tiotal år, hade en mycket bred sammansättning. Redan från början sattes in fredsbevarande styrkor om cirka 6 000 man från tio olika nationer. Dessa var Brasilien, Canada, Colombia, Danmark, Finland, Indien, Indonesien, Jugoslavien, Norge och Sverige. Det blev svårt för FN:s befälhavare att sätta in rätt förband att lösa svåra situationer. Soldaternas olika kultur, ansvar och disciplin kunde medföra problem. 

Vi FN-soldater hade även att ta hänsyn till de ursprungliga stridande parterna från Israel, Egypten, England och Frankrike. De två sistnämndas ländernas styrkor evakuerades från Port Said och Port Faud den 23 december 1956 och Israel drog sig helt tillbaka (från Gazaområdet) den 7 mars 1957.                                                                                                                                                         

Det fanns även terroristgrupper. Okända besköt oss och minerade de vägar vi trafikerade. I Port Said förekom nattetid gerillaeldgivning mot engelsmännen. Även UNEF:s patrullbilar besköts. Civila människor hade gott om vapen och skjutglädjen verkade stor. Av hänsyn till civilbefolkningen vågade vi inte besvara eld. 

Ovanstående erfarenheter kan belysa FN:s svårigheter att lösa globala problem. Speciellt som nya tvivelaktiga ledare hela tiden dyker upp. Farliga vapen är precis som förr: infiltration, hot och skrämsel. Nu tycks även Sverige ha drabbats.                                                

Vår värld har blivit ännu farligare att leva i. Kan en lösning vara om den unga generationen engagerar sig – världen runt? Låt oss hoppas på det!