När man som jag granskat studieförbunden i en region, i det här fallet Sörmland, slås man av den mångskiftande verksamhet som bedrivs. Av att studieförbunden samverkar med och bistår så många föreningar och sammanslutningar. Och täcker så vida ämnesområden och når ut till så många. 

Tusentals människor i varje län eller region deltar i studiecirklar om allt från konst och design till föreningskunskap och litteratur. Förhandlingsteknik, språk och musik, digital teknik och ornitologi, ja listan är nästan oändlig och variationen stor. Det brukar vara mellan en halv och en miljon fysiska personer som deltar i studieförbundens folkbildningsaktiviteter varje år i landet. Till det kommer cirka 100 000 deltagare i de 155 folkhögskolornas olika kurser, långa och korta. 

Folkbildningen är för åtskilliga medborgare i landet en möjlighet att fördjupa sina kunskaper, finna sig till rätta i samhället, utveckla sina sinnen eller komma ett steg närmare arbetsmarknaden eller finna en ny väg i livet.

Men så hör man skeptiska röster om att detta är att betrakta mer som en hobby som var och en kan stå för. Eller att det skulle rinna pengar ut i okontrollerad form från statsbidragen som ju är en viktig grund för den stora och breda folkbildningen.

I en uppföljning och granskning är det viktigt att uppmärksamma både risker, vilka rutiner och regelverk man arbetar med, hur kontroller görs och hur allmänna medel används och redovisas. Och hur allt detta och mer därtill dokumenteras på ett systematiskt sätt och kan visas upp för bidragsgivare och utomstående granskare. Det är sant att det brustit på ett par platser i landet inom vissa grenar av den stora verksamheten men en sak är uppenbar för mig: Att studieförbunden, som jag har tittat på i Sörmland, har en god säkerhet i sin redovisning av vad man gör och har gjort och hur bidragen används. Jag granskade folkbildningen även för sex år sedan och det som skett sedan dess är en klart förbättrad möjlig insyn genom att man numera genomgående tillämpar en systematisk kvalitetsutveckling och dokumentation. 

När man ser den omfattning och betydelse som folkbildning har för så många människor och för föreningslivets utveckling är det närmast obegripligt att se hur folkrörelsepartier som Kristdemokraterna och Liberalerna kan föreslå stora nedskärningar för både studieförbund och folkhögskolor. Så som kommer fram i budgetförslaget från regeringen i höst och som redan blivit verklighet för folkhögskolorna. Det minskar möjligheterna för människor att söka ny kunskap. En stor del av civilsamhällets vidare utveckling äventyras och en del av det viktiga ”kittet” i vårt samhälle kan gå förlorat.