Jag minns att min syslöjdslärare på frågan hur länge hon skulle jobba svarade: ”Så länge jag orkar och tycker det är kul. Eller tills en politiker bestämmer att vi inte ska ha kvar slöjd som ämne längre.” Det introducerar ämnet väl. För visst är det tråkigt när en politiker kommer och sätter käppar i hjulet för något man tycker är bra? Samtidigt måste man ibland prioritera, väga intressen mot varandra och våga tänka om. När ungefär 15 procent av eleverna går ut grundskolan utan att ha betyg för att börja gymnasiet kan det till och med vara en bra idé att tänka om. Därför efterfrågar jag det uppenbara; omfördela timplanen och prioritera kärnämnena!
I Sverige har vi en skola som på pappret borde vara i toppklass. Vi har i praktiken 10 års grundskola och det finns till och med en läroplan för förskolan. Samtidigt är skolan så kass så att mer än var sjunde elev inte kan fortsätta till varken yrkes- eller högskoleförberedande gymnasie. Dessutom avgörs ifall en elev lyckas eller inte främst av bakgrunden, sett till statistiken. Det är så illa att vår förra utbildningsminister, Anna Ekström (S), till och med fuskade på ett prov, Pisas kunskapsundersökning.
I timplanen bestäms hur många timmar undervisning varje elev har rätt till i varje ämne och där sätts ett så viktigt ämne som matematik till 1 230 timmar. Det låter som en stor siffra, men faktum är att nästan lika många timmar (1 085) läggs på ämnen med mycket begränsad användning för de allra flesta. Jag tänker på slöjd, musik, bild, hemkunskap och elevens val. Ämnen som kan vara bra eller kul att bemästra, men som inte skolan nödvändigtvis borde lära ut. Skolan lär till exempel inte ut hur man betalar räkningar, kör bil eller skriver ett CV trots att det är viktiga kunskaper för de allra flesta. Om skolan tycker det är viktigare att kunna skilja på punk och rock än att kunna söka jobb, då kanske det är där vi ska börja när arbetslösheten stiger och kunskapsresultaten sjunker.
Sammanfattningsvis är jag trött på att man för en debatt om kommunala skolor är bättre än friskolor, när det är ett uppenbart strukturfel som ligger till grund för skolmisslyckandet. Timplanen måste anpassas till verkligheten, där det faktiskt är viktigare att kunna läsa, skriva och räkna än att veta hur färgcirkeln används. Mer matte, mer svenska, mer engelska och mindre av allt det som man lika gärna kan lära sig på fritiden, efter skolan. Det låter naturligtvis lite tråkigt, men framtiden kommer bli ännu tråkigare annars.