Inte minst har frågan om vilket ansvar vi har får våra egna handlingar kommit upp för diskussion i spåren av pandemin. Alla har ett ansvar för att minska smittspridningen, men kan vi lastas för hur människor i vår närhet beter sig? Det är en annan fråga.
De flesta är nog överens om att alla människor är ansvariga för sina egna handlingar. Ponera att ett antal personer sätter sig i en bil och gemensamt bestämmer vart man ska åka och vilken rutt man ska ta. Under färden stoppas bilen då föraren kört för fort och böter utdelas. De flesta skulle nog anse att föraren bär ansvaret för fortkörningen, inte passagerarna, även om de varit med och beslutat om både riktning och mål för färden. Allt annat vore ju en märklig form av kollektiv skuldbeläggning. Men konstigt nog är detta vad ledamöter i en företagsstyrelse kan råka ut för i dagens Sverige. Särskilt anmärkningsvärt är det att Skatteverket fokuserar på att driva in skulder efter betalningsförmåga – inte efter ansvar.
Om ett företag skulle krisa och inte kan betala sina skulder så har Skatteverket förtur; inte bara till pengarna om ett företag är på obestånd utan de kan även kräva betalt av företagets företrädare, som exempelvis styrelseledamöter. Enligt den lagstiftning som finns krävs att företrädaren agerat uppsåtligt eller varit grovt oaktsam. Skatteverket har agerat hårt och domstolspraxis har varit mycket sträng. För att undvika personligt betalningsansvar för skatter krävs därför i princip att företrädaren senast på förfallodagen ansöker om konkurs eller företagsrekonstruktion. I praktiken innebär detta att företag kan sättas i konkurs som annars kanske skulle ha klarat sig. Och ett livsverk går omkull helt i onödan.
Som en krisåtgärd får nu många företag anstånd med skattebetalningar och Skatteverket har även skrivit att de anpassar sina krav till anstånden. Detta är utmärkt. Men de företagare som nu begär anstånd har precis som alla andra svårt att sia om framtiden. Ingen vet hur krisen utvecklas. De bedömningar som görs idag om hur läget kan bli när det är dags att betala skatten kan visa sig helt fel.
Det skulle därför vara rimligt att ordentligt ompröva detta så att företagare inte tvingas sätta företag i en kanske helt opåkallad konkurs. Skatteverkets möjlighet att kräva företags styrelseledamöter på skatteskulder bör (helt) avskaffas. Dagens system där företrädare för företag riskerar personligt betalningsansvar för skatteskulder är inte rimlig. Här måste en verklig diskussion till om rimligheten i regelverken och det personliga ansvarets gränser. Låt krisen bli början till en ny tid där rim och reson genomsyrar lagar och regler som företagen har att leva efter.