Som framgått av artikel i SN 24 september menar ekonomiforskarna Henrekson, Sandström och Alm att satsningen på fossilfritt stål inte är klimatvänlig. Budskapet är att investeringarna i ny elproduktion för fossilfri stålframställning i Norrbotten hellre borde utnyttjas för elexport till Tyskland och Polen, där minskad drift av kolkraftverk skulle ge 10 – 12 gånger större reduktion av koldioxidutsläppen.
Slutsatsen bygger på bristande förståelse för vad IPCC:s senaste rapport innebär, och på okunnighet om vilka utsläppsminskningar den ökade fossilfria elproduktionen kan ge.
Det finns faktiskt inget val. Både utsläppen från svensk stålproduktion och från kolkraftverken måste minskas till noll så snabbt som möjligt. Då är det ointressant om investeringen skulle ge mer utsläppsreduktion om den används för att minska utsläpp från kolkraftverk. Även utsläpp från stålproduktion måste bort.
Ekonomerna räknade med att den ökade elanvändningen med 70 TWh/år skall ge en utsläppsminskning med drygt 4 Mton/år. Båda uppgifterna är felaktiga. 12 TWh/år är dubbelräknade och utsläppsminskningen avser endast utsläpp i Sverige. I själva verket minskas utsläppen med 35 Mton/år, större delen hos LKAB´s kunder i andra länder, när masugnsutsläppen upphör. Svensk elproduktion måste öka med 58 TWh/år.
En del energi förloras som ledningsförluster på vägen till Europa och den kolkraft som kan ersättas skulle släppt ut cirka 47 Mton koldioxid årligen. Fossilfritt stål kräver då 1,3 gånger mer förnybar el än ersättning av kolkraft för samma utsläppsminskning. Inte 10 – 12 gånger mer som ekonomerna hävdar.
Det fossilfria stålet förutsätter inga förstärkningar av transmissionsnätet och inte de investeringar för ellagring, som blir nödvändiga om vindkraft helt skall kunna ersätta kolkraftverk. Sammantaget kan dessa ge minst en fördubbling av kostnaden för levererad el. Användning av svensk vindkraft för fossilfritt stål är då mer kostnadseffektiv än eliminering av kolkraft i Tyskland och Polen, räknat per Mton utsläppsminskning.
Slutligen är det uppenbart att tysk och polsk kolkraft bäst ersätts med vindkraftinvesteringar närmare elanvändarna. Det finns tillräckligt med plats för både land- och havsbaserad vindkraft i de länderna. Sverige bör hellre exportera fossilfritt stål och förädlad stålråvara än konkurrera med lokalt producerad vindkraft genom export av norrländsk vindkraft.