Nyligen kunde SVT Kulturnyheterna och Novus påvisa att nio av tio svenskar känner att de saknar inflytande över offentliga miljöer. Detta borde vara en väckarklocka för samtliga politiska partier att på allvar lyfta frågan om medborgarinflytande över det offentliga rummet.
Vi sverigedemokrater har sedan länge lyft frågan om att demokratisera det offentliga rummet. Offentliga platser och miljöer tillhör inte politiker och arkitekter – de tillhör folket. Att nio av tio svenskar känner att de saknar inflytande över sina offentliga miljöer säger mycket om hur vissa politiker och arkitekters smakpaljetter inte överensstämmer med gemene medborgare.
Att så pass många medborgare upplever att de saknar inflytande över offentliga miljöer påvisar att det finns ett demokratiunderskott i stadsbyggnadsfrågor. Det är i våra offentliga miljöer som människor på en daglig basis lever och verkar. Att offentliga miljöer inte är estetiskt tilltalande för medborgarna, och att de dessutom bidrar till otrygghet, är ett problem.
Givetvis känner politiker till att medborgare bryr sig om sina offentliga miljöer, men gängse ordning i Sverige har sedan länge varit att politiker sitter på en stor makt i det offentliga rummet. Detta trots principen om en armlängds avstånd. När en offentlig miljö gestaltas eller på annat sätt formges behöver medborgarna involveras på ett tydligare sätt. Däremot hör vi ofta från vänsterkanten att det offentliga rummet först och främst tillhör professionen och inte medborgarna.
För oss sverigedemokrater är det en orimlig hållning. Vi förstår att medborgarnas åsikter behöver hörsammas om vi vill att offentliga miljöer ska bidra till trevnad och trygghet. Som kommuninvånare har man rätten att framföra sina synpunkter genom medborgardialog, något som regleras i plan- och bygglagen, men uppenbarligen tillgodoses inte medborgarnas åsikter i tillräckligt hög utsträckning, sett till Novus undersökning.
Ordningen har således blivit snedvriden – offentliga miljöer ska bidra till att skapa en vackrare stadsbild och ökad trivsel, men när medborgare inte tillfrågas finns en stor risk att miljöerna i stället bidrar till motsatsen, exempelvis resecentrum i Strängnäs och Nyköping.
Undersökningen påvisar att politiker i större utsträckning måste ta till sig medborgarnas vilja i statsbyggnadsfrågor. Hur detta ska genomföras kan exempelvis vara genom medborgarråd som kanaliserar medborgarnas åsikter till politiken, alternativt genom omröstningar för att kommuner ska kunna förankra stadsbyggnadsfrågor hos sina medborgare. Det är uppenbart att fler verktyg måste till för att medborgarna ska få större inflytande över offentliga miljöer. Vi sverigedemokrater anser att offentliga miljöer tillhör allmänheten och inte vissa arkitekter eller politiker.