En mamma, en pappa, ett syskon. En morfar, en kusin eller en bästa vän. Den som mist någon närstående i självmord vet att årsdagar, födelsedagar och högtider är tillfällen när sorgen och saknaden kan kännas särskilt smärtsam. Julen, årets största familjehögtid, blir en stark påminnelse om att det är någon som saknas.
Varje år dör 1500 personer i Sverige i självmord. Det är fyra människor om dagen, eller en var sjätte timme. Bara i Södermanland tog 41 personer sina liv förra året. Varje självmord påverkar i sin tur ett stort antal människor, vars liv förändras för alltid. Nästan varannan har känt någon som har tagit sitt liv och fler än var tionde har haft någon inom familjen som begått självmord.
Vi är många som nu i adventstider tänker extra mycket på den som borde ha varit med, men som inte är det. En del känner också stark skuld. Skulden är baksidan av ett ansvar som många gånger är helt omöjligt att ta. Det går inte att ändra på det som hänt, men vi kan minnas och hedra dem som inte längre finns med oss. Och vi kan försöka vara snälla mot oss själva.
Påminn dig om att du gjorde det som var möjligt. Försök att dela vad du upplever med någon som står dig nära och ge dig själv tid. Känns allt övermäktigt kan du behöva söka professionell hjälp, eller be en vän att hjälpa dig få rätt stöd för att ta dig igenom krisen. Om du är orolig för att vara påträngande, fråga dig hur du själv skulle ha bemött en vän i en liknande situation.
Till dig som inte är personligen drabbad vill jag rikta en uppmaning som medmänniska. Finns där för den som behöver det, lyssna, bekräfta och visa att du bryr dig. Tänk på att julen är en tung tid för många. Det är också en tid då ofrivillig ensamhet kan kännas större än någonsin.
Fundera över vem som kan behöva en hälsning och omtanke – och hör av dig. Ställ fram en extra stol, knacka på hos din granne, ta en fika med en gammal vän. Även små insatser kan betyda mycket och vara till hjälp för att må lite bättre.