– Kasta förslaget i soptunnan.
Det har Nyköpings kommunalråd Urban Granström (S) utbrustit via en TT-intervju i en rad media. Han klagar över de nya förslagen för höghastighetsbanan, som med orwellsk nyspråk kallas ”stambana”. Han är inte ensam.
Jag har tittat på ett antal yttranden över förslagen: Det är mest att man vill ha fler stationer, åtminstone inte färre. Och de ska ligga centralt. Min slutsats är det inte är en höghastighetsbana lokalpolitikerna vill ha. De vill ha en regionbana! Men det förstår de tydligen inte själva.
Trafikverket har en klar definition av höghastighetsbana som är precis tvärt emot det traditionella begreppet stambana. Det ska utgöra ”ett eget trafiksystem” och ska gå på ”egen bana med få anslutningar mot befintliga stambanor” och göra ”få uppehåll”. Men ingen beslutsfattare på lokal nivå tycks tydligen ha läst det.
Jag har i ett otal inlägg publicerade både i dags- och fackpress, däribland SN, drivit linjen att Sverige är mest betjänt av att man bygger de nya stambanorna som vanliga svenska standardjärnvägar för 250 km/t. Det skulle innebära att man kunde köra snabbtåg i den hastigheten, men även under lågtrafiktid för persontransporter ta godståg.
De stambanor som diskuteras är Stockholm-Malmö/Göteborg, där Ostlänken är en del. Men det planeras även en annan ”ny stambana” fast den inte kallas så. Det är Nya Ostkustbanan Gävle-Sundsvall. Den ska byggas som en dubbelspårig vanlig 250-bana. Duger den i norr borde den räcka i söder också.
Tyvärr har det inte gjorts någon prisjämförelse med en standard 250-bana och en höghastighetsbana. Men mycket talar för att det skulle bli betydligt billigare. Och fler av de gamla stationerna kunde användas. Dessutom är det en teknik som Trafikverket behärskar.
Kostnadsramen som januaripartierna kommit överens om är 205 miljarder. Det pris Trafikverket har räknat fram på de höghastighetsbanor som nu planeras blir 295 miljarder plus/minus 50 miljarder. Alltså ett maxpris på 345 miljarder. Är det nån som tror att regeringen vill höja kostadsgränsen 140 miljarder, eller nästan 70 procent?
Enbart Ostlänken har fördyrats med 29 miljarder, en ökning med över 50 procent. Det innebär att totalkostnaden nu är uppe i 83 miljarder, alltså 83 tusen miljoner kronor, men det berör inte Urban. Några andra ska ju betala. Men de andra är ju inga andra än skattebetalarna.
Det behövs ett omtag. Annars blir det förmodligen ingen ny järnväg alls. Det första som borde göras är att lokalpolitikerna kräver att regeringen beställer en kalkyl på en standard 250-bana som alternativ.
Det räcker inte att komma med klyschor som att lagt kort ligger och hänvisa till den avlidna Sverigeförhandlingen. Behoven måste klarläggas, som Riksrevisionen har påpekat, och därefter besluta vilken sorts järnväg vi ska ha.
Kasta Ostlänken i soptunnan, Urban!