Under Covid-19 har våld mot barn uppmärksammats. Diskussionen har huvudsakligen handlat om risken för en ökad våldsutsatthet, men finns det i dagsläget någon tillförlitlig statistik?
Vissa hjälplinjer har rapporterat fler samtal, men inga exakta siffror har publicerats. Barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten har inte angett ökat söktryck. Statistik från Brottsförebyggande rådet över anmälda brott i visar ingen tydlig indikation på ökat våld mot barn.
Har vi ett problem här?
Ja, avsaknaden av en aktuell och vederhäftig statistik gör det svårt att avgöra om våld mot barn generellt har ökat under Covid-19. Som det är nu famlar vi i sak till exempel när det gäller att ta ställning till olika prioriteringar. Besluten som måste tas blir då att till en stor del baserade på förmodad risk, och data från lockdown-länder.
Bristande underlag för beslut kan leda till negativa systemeffekter såsom nedprioritering av icke-akuta fall. Risk finns för undanträngningseffekter och köbildning. Särskilt viktigt blir välgrundat, databaserat beslutsfattande vid eventuell följande ekonomisk recession.
Som en framförhållande åtgärd föreslår vi därför
Att hjälplinjer bidrar med redovisning av sin statistik som en viktig tidig indikator på behovet av stöd.
Att nationella nyckelaktörer kommer samman och gemensamt definierar vilken sorts statistik som behövs.
Att dessa data analyseras med expertstöd.
Att detta uppdrag ges till vald myndighet.
Vi har inte hela bilden klar gällande barns våldsutsatthet under Covid-19. Det finns risk för ett mörkertal och underrapportering. Men om våldet inte har ökat generellt så här långt– vad skulle förklaringen kunna vara?
Sverige har arbetat länge med barnskyddsfrågor och det finns skäl att anta att vi har lyckats med att bygga upp ett system som kan stå sig väl i kris. Framsynta extrasatsningar kan också haft effekt.
Våld mot barn förekommer även idag och systemets motståndskraft ska inte tas för given. Tvärtom. Den rådande situationen kräver att statistik följs upp för att kunna bibehålla och förstärka skyddande samhällsstrukturer.
Om Sverige lyckas att parera den förmodade ökningen av våld mot barn, blir detta bevis på att förebyggande insatser under en kris lönar sig. Det blir intressant att framöver se huruvida beslutet att hålla skolor öppna kan ha varit en avgörande åtgärd för detta.
Frågan om barns våldsutsatthet är alltid aktuell. För att möta kommande utmaningar bör gällande brister i data åtgärdas skyndsamt.
På Barnafrids vägnar,