När Gnesta kommuns budget antogs i december framförde vi i Vänsterpartiet kritik mot att viktiga verksamheter underfinansieras, inte minst skolan. Svaret från de styrande partierna var att det fortfarande finns besparingar att göra. Vi har ”inte en så slimmad organisation som vi kan”, förklarade kommunalrådet och barn- och utbildningsnämndens ordförande Linda Lundin (S) i Sörmlands Nyheter.
Vilka delar av skolans organisation som faktiskt behöver bli mer slimmad har vi ännu inte fått något svar på. När vi tittar på viktiga nyckeltal ser vi tyvärr att Gnesta snarare sticker ut åt fel håll. Lärartätheten i kommunens skolor är – trots flerlärarsystemet på Dansutskolan – inte högre än snittet i riket. På fritidshem och förskolor är personaltätheten istället påtagligt lägre. Barngrupperna i förskolan är betydligt större än Skolverkets rekommendation.
För att nå kravet om en skolpsykolog per 1 000 elever som nyligen föreslogs i en statlig utredning skulle Gnesta behöva åtminstone en fast anställd psykolog på heltid. I dag finns bara en inhyrd halvtidstjänst. Två rektorer ansvarar för samtliga kommunens förskolor med hundratalet anställda. Även i grundskolan är ledningen slimmad i förhållande till organisationens storlek, vilket inte underlättar ett närvarande ledarskap.
En utmaning för Gnesta är närheten till Stockholms arbetsmarknad, som gör löneläget högre än i många kommuner av jämförbar storlek. Den regionala arbetsmarknaden och bostadsmarknaden med tillkommande levnadsomkostnader är en realitet som vi politiker måste förhålla oss till. I synnerhet om vi vill fortsätta den positiva trenden mot fler behöriga lärare och behålla den kompetens vi redan har.
Efter höstterminen var det bara två tredjedelar av Gnestas niondeklassare som uppnådde behörighet till gymnasieskolans yrkesprogram, ett rejält tapp jämfört med året innan. I det läget vore nya sparbeting på skolan helt enkelt oförsvarbart. När vi redan nu fått indikationer på att kommunens skolor har svårt att hålla en alltför tajt budget önskar vi därför en bred politisk vilja till verkliga satsningar – från förskolan och uppåt.
Snarare än att önsketänka om besparingar som inte påverkar kvaliteten måste vi fråga oss hur mycket den omsorg och utbildning våra fantastiska medarbetare erbjuder faktiskt är värd. För våra barns framtid och för hela samhället.