Hjälp Sörmlands kommuner att riva tillväxthinder

Många vill komma närmare vatten och skog till följd av pandemin. Det skapar nya möjligheter för Sörmland.

Det är olyckligt att strandskyddsutredningen inte vågar ge kommuner förtroendet att göra kloka avvägningar mellan olika intressen, skriver Anna Broman, bostadspolitisk expert, Byggföretagen.

Det är olyckligt att strandskyddsutredningen inte vågar ge kommuner förtroendet att göra kloka avvägningar mellan olika intressen, skriver Anna Broman, bostadspolitisk expert, Byggföretagen.

Foto: David Skoog

Debatt2021-07-07 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Pandemin har förändrat mångas boendepreferenser. Barnfamiljers utflyttning från storstäderna har tagit fart när fler omprövat sin vardag. Men även unga vill i allt högre utsträckning bo närmare naturen. När Byggföretagen lät Novus undersöka 20-27-åringars boendepreferenser svarade 47 procent att man värderar närheten till natur i samband med valet av bostad. Det är en ökning med åtta procentenheter sedan pandemin startade.
 


Längtan ut från storstäderna slår också igenom i Byggföretagens konjunkturprognos. I Sörmland förväntas bygginvesteringarna i bostäder öka med 23 procent under perioden 2020-2022 – från 6,9 miljarder kronor per år till 8,5 miljarder. Många vill alltså bygga och bo i länet. Och viljan att komma närmare vatten, skog och mark skapar stora möjligheter till ökad skattekraft för kommuner som kan tillgodose behovet. Samtidigt ser vi att tillväxten framförallt kommer att ske i Eskilstuna och Nyköping, medan övriga kommuner har det tuffare.

När Sveriges kommuner och regioner, SKR, häromåret genomförde en enkätstudie menade 9 av 10 kommuner att en för snäv tolkning av strandskyddet försvårar byggande. Strandskydd gäller t ex ofta mellan 100 och 300 meter från stranden – trots att Naturvårdsverket och Boverket konstaterat att de viktigaste biologiska värdena i normalfallet finns inom 30 meter från strandlinjen. Exploatering i strandnära lägen i relativt glest befolkade kommuner borde vara självklart. Men dagens restriktiva hållning från länsstyrelsen gör att strandskyddsreglerna är desamma på Sörmlands landsbygd som i redan hårdexploaterade Stockholms skärgård. 

 

Tyvärr vågade strandskyddsutredningen inte ge kommunerna förtroendet att göra kloka avvägningar mellan olika intressen. Istället föreslås vissa justeringar av nuvarande regler. Byggföretagen instämmer i att det generella strandskyddet vid mycket små sjöar och vattendrag tas bort - även om det endast kommer att ge marginell effekt på byggandet. Men utredningen föreslår också saker som kommer att försvåra byggande. Länsstyrelserna ges t ex möjligheter att återinföra strandskydd.

 

Byggföretagen vill öka kommunernas möjligheter att bebygga områden som saknar betydelse för strandskyddets syften och som är väl lämpade för nyproduktion av bostäder. I väntan på en riktig översyn av strandskyddet skulle mycket lösas med att ett nytt särskilt skäl läggs till i miljöbalkens 7 kap. 18 § med lydelsen ”området behöver tas i anspråk för tätortsutveckling som stöds av kommunens planering enligt plan- och bygglagen.”

Lagstiftningen måste hjälpa kommunerna att riva tillväxthinder. Sverige har 42 000 mil stränder längst kust och sjöar. Men trots den enorma potentialen för ett hållbart byggande har vi i dag ett strandskydd som försvårar utveckling. Så kan vi inte ha det om hela Sörmland ska kunna dra nytta av ett flexiblare arbetsliv efter pandemin.