När Jimmie Åkesson efter Rysslands invasion av Ukraina visar sig på tv med en svensk flagga korslagd med en ukrainsk känns detta som rena hyckleriet av ett parti vars politiker hyllat Putin under många år. Till exempel skrev en SD-politiker till Rysslands diktator: ”Kom hit och avsätt vår landsförrädare till stadsminister”. En annan partipolitiker skrev att det snart var dags att flytta till Ryssland för att leva i trygghet. Och därefter SD-politikern Roger Richthoff som försvarade Putins invasion av Ukraina. Hans företrädare var också starkt Kremlvänlig. Dessutom röstade SD som enda svenska parti i EU-parlamentet nej till ett ekonomiskt stöd på 12 miljarder kronor till Ukraina.
Att SD har en förkärlek för auktoritära och diktatoriska ledare är känt. Åkesson kunde ju inte ens välja mellan Putin och Macron när han fick frågan.
När det gäller partiet och USA sade SD:s Aron Emilsson i Ekots lördagsintervju att ”Vi står otvetydigt på Bidens sida”. Mot bakgrund av Åkessons uttalande på radion när Biden tillträdde i januari 2021 ter sig också detta som rena hyckleriet. Då hyllade partiledaren den avgående Trump och kallade Biden en president med en vänsterextrem politik.
Uttalanden som nämns ovan om Putin, samt rasistiska och pronazistiska åsiktsyttringar från SD-politiker runt om i landet avfärdas alltid av partitoppen som kommande från ”några enstaka individer”, eller som partiledaren sa i en intervju hos Skavlan: ”Det är bara några tokstollar”. Skavlans följdfråga blev: ”Hur många enskilda exempel behöver du ha innan du kan se att det här är ett uttryck för en partikultur?” Ja, hur många ”tokstollar” finns det egentligen inom SD? Hundratals om man skall döma efter alla extrema uttalanden som kommer i en stadig ström från dess politiker.
Bland de senare exemplen är då en av partiets gruppledare förra året skrev att han trodde på den vita rasens överlägsenhet. Därefter kom uttalandet från dåvarande gruppledaren i Trosa att olika folkgrupper har olika IQ-värden, lägst stod sydsudaneser. Och i november förra året, när SD-politikern Saga Sievert skrev att hon ville stänga alla kanaler som spelar gangsterrap och hänvisade till Nazityskland som ett bra exempel där man förbjöd bland annat jazz med motiveringen att det var urspårad kultur.
Dessa åsiktsyttringar är säkerligen bara toppen på ett isberg. Man kan vifta med vilket tjusigt partiprogram som helst, men om partiets politiker ute i landet vädrar andra åsikter är det inte dessa som då egentligen är partiets själ och hjärta?