Under sommaren har flera län i södra Sverige haft problem med varg. I Östergötland har en varg fått skjutas på skyddsjakt efter att ha rivit får och i Jönköping pågår just nu skyddsjakt på en varg. Det har även varit vargangrepp i Västra Götaland och en varg har varit synlig i Osby och orsakat oro. Detta trots att antalet vargar i södra Sverige alltså är förhållandevis få. Frågan är alltså hur situationen kommer se ut om Riksdagens mål om förvaltningen uppnås och populationen tillåts öka kraftigt i södra Sverige.
I mellersta Sverige är situationen helt annorlunda. Där har jägare, bönder och landsbygdsbefolkning tvingats se på medan deras livskvalitet försämrats, utan att myndigheterna har hörsammat deras rop på hjälp. Det är tydligen viktigare för de svenska myndigheterna att bibehålla en isolerad vargpopulation än att se till att medborgarna känner sig trygga och att ha en levande landsbygd.
Det är helt klart att det finns personer som tycker om att det finns varg i Sverige. Lika klart är det att de som tycker det är de som inte drabbas själva utan som endast kan betrakta det på avstånd. I takt med att vargen utbreder sig visar alla undersökningar att acceptansen för varg minskar. Inga skyddsjaktbeslut eller rovdjursavvisande stängsel kan nämligen dölja det faktum att vargar orsakar problem där de kommer nära människor. Så ser det ut i Sverige och så ser det ut i resten av världen.
Lösningen på problemet är lika enkel som svår. Vargar och människor kan inte samleva och så länge det inte finns folktomma bygder där vargen kan tillåtas finnas är det inte ett alternativ. Tyvärr är det svårt att få myndigheterna att hörsamma detta, men Jägarnas Riksförbund stretar vidare. I Sverige finns det inte plats för varg och Jägarnas Riksförbunds mål om noll frilevande vargar står kvar. Tills vidare måste regelverket kring skyddsjakter förenklas och utgå helt och hållet från människorna som drabbas – inte från vargen. En varg som uppträder oskyggt nära människor eller som dödar tamdjur måste få avlivas på enskilt initiativ, utan krångliga skyddsjaktsbestämmelser.
Om inte myndigheterna tidigt tar problemet på allvar och om inte reglerna kring skyddsjakt förändras kommer situationen i södra Sverige snart vara som i mellersta där vargangrepp och oskygga vargar har blivit en vardag. Och det vill inte befolkningen, som attitydundersökningarna tydligt visar.