EU:s senaste beslut om fiskekvoter för sill och strömming är en katastrof för Östersjön och ett monumentalt misslyckande för den svenska regeringen. Om landsbygdsministern menar allvar med att värna sillen och strömmingen finns ett beslut han kan fatta direkt: ge inga fiskekvoter till de svenska industritrålarna.
I ett läge då Östersjön redan är hårt pressat av övergödning, miljögifter och rekordhög uppvärmning, sätter EU:s ministrar med knivskarp precision in just de åtgärder som krävs för att köra ekosystemen i botten – grönt ljus för fortsatt fiske av gigantiska mängder sill och strömming.
Från den svenska regeringen heter det nu att man gjort allt man kunnat för att kvoterna skulle bli så låga som möjligt. Stämmer det?
Nej. Sedan regeringen tillträdde har man motarbetat EU:s förslag till fiskestopp för sill och strömming, passivt tittat på medan andra medlemsländer driver igenom fortsatt omfattande överfiske, och avstått från att protestera när ministerrådet ville radera regler för nödstopp ur fiskelagstiftningen.
Även utan en landsbygdsminister i knät på fiskelobbyn är förutsättningarna mycket svåra. Sverige står i princip ensamt i arbetet med att vilja minska fisket. Därför kan vi inte luta oss tillbaka och hoppas att något annat land kommer göra jobbet åt oss.
Det regeringen måste förstå är att fiskeförhandlingarna inte är begränsade till två dagar i oktober. Beslutet för några veckor sedan utgör bara kulmen på ett helt år av förhandlingar, processen pågår oavbrutet.
Regeringen har alla möjligheter att ge frågorna högsta prioritet. Nu får det vara slut på passiviteten. Regeringen måste börja arbeta offensivt för att få med sig andra länder på en långsiktig återhämtningsplan för att bygga upp fiskbestånden och ekosystemet i Östersjön igen.
Och om Peter Kullgren menar allvar finns det en åtgärd han kan ta till direkt för att mildra konsekvenserna av de katastrofala fiskekvoterna han själv varit med och beslutat: tilldela inga svenska kvoter till de storskaliga industritrålarna.
Det råder ingen plundringsplikt av Östersjön i Sverige – vi behöver inte fortsätta ta upp tiotusentals ton strömming ur dessa överfiskade ekosystem bara för att EU gett oss rätten.