Julen erbjuder ett möte med verkligheten

I maktens och vÄldets ögon Àr hotet och hatet i vÀrlden en detalj i historiens marginal. En del blir notiser i media. Annat, det mesta, syns inte. Som mammor med barn, skriver Kjell Wiklund, prÀst.

I maktens och vÄldets ögon Àr hotet och hatet i vÀrlden en detalj i historiens marginal. En del blir notiser i media. Annat, det mesta, syns inte. Som mammor med barn, skriver Kjell Wiklund, prÀst.

Foto: Andrew Medichini

Debatt2020-12-24 05:21
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Ängslan briserar i natten. Maria lyfter upp sitt barn. KĂ€nner pojken spĂ€nningen i mammas hĂ€nder? BrĂ„dskan i hennes rörelser? FarvĂ€l hemmet. FarvĂ€l tryggheten. IvĂ€g ut i mörkret. Undan rĂ€dslan, hungern, vĂ„ldet. 

SĂ„ genomkorsas vĂ€rlden av flyktingars vĂ€gar. Strömmar av skrĂ€ck hĂ„ller stigarna vĂ€ltrampade. Karavaner av mĂ€nniskor flyr igĂ„r, idag, i morgon. Genom tider och lĂ€nder flyr mĂ€nniskan frĂ„n svĂ€lten, hatet, förtrycket, frĂ„n en krossad hemstad, en förlorad framtid. Genom öknar, över hav, bland ruiner. Och aldrig saknas dĂ€r mammor. Med barn pĂ„ armen. Maria med Jesus Ă€r bara en av miljoner.

FĂ„geln vĂ€ljer flykten, mĂ€nniskan gör det inte. Flykten tvingar mĂ€nniskan att söka fristaden, överlevnaden. TĂ„rar vĂ€ter mĂ€nniskans flyktstigar. Vi sĂ€nder vĂ„r frĂ„ga om meningen till Gud: Hur kan du?  Men - frĂ„gan vĂ€nder tillbaka till oss. VĂ„r grĂ„t blir Guds egen grĂ„t: Hur kunde ni lĂ„ta det gĂ„ som det gick med barnen i Auschwitz? Och idag, i Jemen? FrĂ„gan besvaras sĂ€llan av diktatorer. Eller migrationsministrar.

SÄ blir vÀrldens flyktvÀgar, genom öknarna, över haven, i bergen, en karta som en del av oss kan kÀnna igen. Man har varit dÀr. Man har burit sorgen över det som har gÄtt förlorat. Man har kÀnt rÀdslan inför vad som skall komma. Vakat i det svartaste mörker. Att fly Àr inte Àr en nöjesresa.

Nu i jul kan vi vÀlja en av tvÄ verklighetsbilder. I maktens och vÄldets ögon Àr hotet och hatet i vÀrlden en detalj i historiens marginal. En del blir notiser i media. Annat, det mesta, syns inte. Som mammor med barn.

En annan berĂ€ttelse nĂ„r oss underifrĂ„n. Är det de starkaste och största – eller de svagaste och minsta – som avgör vad som Ă€r viktigt hĂ€r i vĂ€rlden? Om huvudnyheten i CNN, Pravda eller Rapport formuleras uppifrĂ„n eller nedifrĂ„n? Om det Ă€r makten eller barmhĂ€rtigheten som har tolkningsföretrĂ€de?

Vi firar jul. Vi möter Kalle Anka. Och Karl Bertil Jonsson. I coronans tid Ă€r vi vĂ€rda en god jul. VĂ€rda att fĂ„ glĂ€djas Ă„t stormköket, Ă„rets julklapp – en ironi, mitt i en stormig vĂ€rld? Att fira jul, pĂ„ djupet, Ă€r att möta Verkligheten. Att fĂ„ ett barn i famnen. Att erbjudas medansvar för detta barns framtid hos oss. Att inbjudas till att med vĂ„ra kompetenser, vĂ„r lĂ€ngtan, vĂ„rt mod, vĂ„r tro, vĂ„rt hopp – och framför allt vĂ„r kĂ€rlek – kupa vĂ„ra hĂ€nder till skĂ„lar, brĂ€ddfyllda med den goda nĂ„d och den uthĂ„lliga kĂ€rlek som vi kallar Gud. Som vi kan hjĂ€lpas Ă„t att sprida. Inte minst till mammor och barn!