Ăngslan briserar i natten. Maria lyfter upp sitt barn. KĂ€nner pojken spĂ€nningen i mammas hĂ€nder? BrĂ„dskan i hennes rörelser? FarvĂ€l hemmet. FarvĂ€l tryggheten. IvĂ€g ut i mörkret. Undan rĂ€dslan, hungern, vĂ„ldet.
SÄ genomkorsas vÀrlden av flyktingars vÀgar. Strömmar av skrÀck hÄller stigarna vÀltrampade. Karavaner av mÀnniskor flyr igÄr, idag, i morgon. Genom tider och lÀnder flyr mÀnniskan frÄn svÀlten, hatet, förtrycket, frÄn en krossad hemstad, en förlorad framtid. Genom öknar, över hav, bland ruiner. Och aldrig saknas dÀr mammor. Med barn pÄ armen. Maria med Jesus Àr bara en av miljoner.
FÄgeln vÀljer flykten, mÀnniskan gör det inte. Flykten tvingar mÀnniskan att söka fristaden, överlevnaden. TÄrar vÀter mÀnniskans flyktstigar. Vi sÀnder vÄr frÄga om meningen till Gud: Hur kan du? Men - frÄgan vÀnder tillbaka till oss. VÄr grÄt blir Guds egen grÄt: Hur kunde ni lÄta det gÄ som det gick med barnen i Auschwitz? Och idag, i Jemen? FrÄgan besvaras sÀllan av diktatorer. Eller migrationsministrar.
SÄ blir vÀrldens flyktvÀgar, genom öknarna, över haven, i bergen, en karta som en del av oss kan kÀnna igen. Man har varit dÀr. Man har burit sorgen över det som har gÄtt förlorat. Man har kÀnt rÀdslan inför vad som skall komma. Vakat i det svartaste mörker. Att fly Àr inte Àr en nöjesresa.
Nu i jul kan vi vÀlja en av tvÄ verklighetsbilder. I maktens och vÄldets ögon Àr hotet och hatet i vÀrlden en detalj i historiens marginal. En del blir notiser i media. Annat, det mesta, syns inte. Som mammor med barn.
En annan berĂ€ttelse nĂ„r oss underifrĂ„n. Ăr det de starkaste och största â eller de svagaste och minsta â som avgör vad som Ă€r viktigt hĂ€r i vĂ€rlden? Om huvudnyheten i CNN, Pravda eller Rapport formuleras uppifrĂ„n eller nedifrĂ„n? Om det Ă€r makten eller barmhĂ€rtigheten som har tolkningsföretrĂ€de?
Vi firar jul. Vi möter Kalle Anka. Och Karl Bertil Jonsson. I coronans tid Ă€r vi vĂ€rda en god jul. VĂ€rda att fĂ„ glĂ€djas Ă„t stormköket, Ă„rets julklapp â en ironi, mitt i en stormig vĂ€rld? Att fira jul, pĂ„ djupet, Ă€r att möta Verkligheten. Att fĂ„ ett barn i famnen. Att erbjudas medansvar för detta barns framtid hos oss. Att inbjudas till att med vĂ„ra kompetenser, vĂ„r lĂ€ngtan, vĂ„rt mod, vĂ„r tro, vĂ„rt hopp â och framför allt vĂ„r kĂ€rlek â kupa vĂ„ra hĂ€nder till skĂ„lar, brĂ€ddfyllda med den goda nĂ„d och den uthĂ„lliga kĂ€rlek som vi kallar Gud. Som vi kan hjĂ€lpas Ă„t att sprida. Inte minst till mammor och barn!