Som man frågar får man svar. I stället för att låta utreda hur landets elproduktion bäst kan byggas ut har regeringen på förhand bestämt att man vill ha ny kärnkraft, och låtit utreda hur det kan finansieras i ett läge där näringslivet är ointresserat av att ta den finansiella risken att investera i ny kärnkraft.
När utredningen nu presenterats står tydligt att den som trott att billiga, eller rent utav räntefria, lån skulle räcka har misstagit sig. Utöver att skattebetalarna ska ta hela kreditrisken för 75 procent av byggkostnaden föreslås att kärnkraftsbolaget, för att alls kunna återbetala investeringen, ska ges en prisgaranti på 80 öre/kWh. Detta genom att staten täcker upp glappet från marknadspriset upp till 80 öre/kWh.
I juli 2024 har elpriset i elområde 1, 2 och 3 varit cirka 20 öre/kWh. Med nuvarande prisnivå garanteras kärnkraftsbolaget alltså fyra gånger marknadspriset. Och notan föreslås skickas till elanvändarna i form av att en redan hög elskatt höjs ytterligare. Skattebetalarna ska alltså först låna ut pengar, och sedan själva finansiera återbetalningen. Det är inte en politik som driver på elektrifieringen, utan en politik som riskerar att driva upp elkostnaden till nivåer där den gröna omställningen avstannar.
Förmodligen har utredare Mats Dillén landat i att det enbart är genom att slå sönder de marknadsekonomiska förutsättningarna inom energisektorn och införa en långt driven planekonomisk lösning, som det är möjligt att få till stånd investeringar i ny kärnkraft. Men det utredaren också borde ha tittat på är om det alls är ett relevant förslag. Energimyndigheten, har visat att det är möjligt att få ett energisystem som bygger på 100 procent förnybar el under 2040-talet. Och studier från Blekinge Tekniska Högskola och Chalmers visar att elsystem utan kärnkraft blir billigare än system där man tvingat in kärnkraft.
Att först välja teknik för utbyggd elproduktion och sedan låta utreda hur den valda tekniken kan finansieras är fel ordning. I stället borde man från politiskt håll ställa sig frågan hur vi får till en tillräckligt snabb utbyggnad av ny fossilfri elproduktion till lägst möjliga kostnad för att kunna nå klimatmålen. Om utredningsförslaget genomförs binds resurser helt i onödan för så lång tid att vare sig elektrifieringsmål eller klimatmål uppnås. Det är ett orimligt pris att betala bara för att regeringen ska kunna visa sig vara handlingskraftig.