Ett torg är en mötesplats. För människor i staden och på landsbygden. Men det förutsätter en balans. I många landsbygdssamhällen saknas detta torg vilket ger ett upplevelsemässigt vakum. Där finns goda skäl att förtäta boendet. I staden är denna förtätning ofta en styggelse i stället. Fastighetsexploatörer bygger 7-8 våningar för att få ekonomi och gatorna fylls av kalla skuggsidor.
Alla kommunens landsbygdsorter lider av detta och Stavsjö förlorade sitt torg när det gamla värdshuset blev en ödebyggnad. För någon tid sedan reste vi frågan med den kommunala ledningen, som valde att ignorera. Svaret uteblev.
Nu har vi i stället en märklig debatt om de döda torgen, och senast det Stora Torget. Många synpunkter men analysen lyser med sin frånvaro. Vad är ett torg? Vad är dess funktion? Vilka spelregler ska vi ha för att säkerställa torgets funktion – ja, som just torg?
Torg är en mötesplats för alla. När man besöker stadens butiker på närliggande gator skall man korsa torget. Gärna till fots. Och där möter man människor. Samtal öppnas. Finns det parksoffor där kan samtalet bli längre och mer reflekterande. Torgmöten är ett annat begrepp, som ofta används i andra länder. London har sitt Speaker´s Corner. Och vi? Var samlas människor för att bryta tankar (inte kasta plåtburkar eller vassa föremål på varandra).
Men då måste man ha butiker som omgärdar torget. I dag har kommunledningen stimulerat butikerna att flytta utanför staden. Så allt färre använder torget för att möta människor. Länsstyrelsen har stängt sin reception, så dit färdas ingen fast det ligger centralt på Stora Torget. Stadshusets inre hall som skulle kunna vara livlig är en ödslig plats. Hur många fasta serveringsställen finns kvar runt Stora Torget?
Debatten i dag är närmast patetisk. Eftersom människor inte dras till torget i sin vardag, ska nu food trucks eller stora plåtlådor som skymmer det vackra torget ges plats. För vem? De stackars turister som råkar besöka staden under två sommarmånader? Sedan turistkontoret blivit digitalt är det i alla fall inte dit man kan gå. Den stackars Schering Rosenhane som var Karl IX:s lokala fastighetsrepresentant skulle nog snurra som en propeller i sin grav om han tvingades följa debatten.
Frågan är om det för sent att få tillbaka den funktion som torget ska fylla? Just nu är det bara tjänstepersoner som fått fritt utrymme att härja. Det mest uppmuntrande för oss i Stavsjö är att den politiska ledningen ignorerar inte bara oss härute. Innerstadens boende ignoreras nu i lika hög grad.