Relativt nyligen framkom det att regeringen går vidare med förslaget om att införa kronvittnen i Sverige. Starkt förenklat kan skrivas att kronvittnen innebär en möjlighet för åtalade personer att få en straffreduktion vid angivelser eller vittnesmål som är till hjälp för polis och åklagare i ett annat mål. Den huvudsakliga intentionen bakom detta är att om en tilltalad är behjälplig beträffande andras brottslighet och ger uttryck för information, som kan resultera i andra uppklarade brott, då skall detta medföra lindrigare påföljdsbestämning för vederbörande.
Min uppfattning är att kronvittnen är en ovanligt dålig idé mot bakgrund av ett flertal faktorer. Viktigt att nämna är att Lagrådet, vars uppgift är att granska lagförslag, tog tydligt avstånd från detta förslag. I dess slutsatser kunde man bland annat läsa sig till att det “sammantaget framstår som ytterst tveksamt om fördelarna med att införa ett kronvittnessystem överväger nackdelarna”. Vid en närmare läsning av Lagrådets yttrande går det att utläsa en tämligen stark kritik mot förslaget, samt vilka konsekvenser detta skulle innebära vid rättstillämpningen. Trots detta väljer regeringen, med justitie- och inrikesminister Morgan Johansson i spetsen, att gå vidare med detta förslag.
Lagrådet består för övrigt av några av de mest skickliga juristerna som finns inom den svenska rättsordningen. Följaktligen är det beklämmande att detta granskande organ och dess funktion helt och hållet åsidosätts, när regeringen som många gånger tidigare, väljer att gå vidare med ett populistiskt förslag.
Ett system med kronvittnen skulle innebära en hel drös med nackdelar. Exempelvis så kan det diskuteras ur ett brottsofferperspektiv. Det framstår som tämligen stötande för en målsägande om någon av gärningspersonerna skulle få en lindrigare påföljd, enbart på den grunden att man berättat om en annan persons brottslighet. Högt uppsatta ledare inom en kriminell organisation skulle kunna vara en frekvent användare av detta system, för att kunna utnyttja de svagare/yngre individerna som finns inom denna gruppering.
Det kan även diskuteras hur domstolarna kommer att beakta sådana en utsaga av någon som enbart yttrat sig i frågan för att själv komma lindrigare undan. Med all sannolikhet kommer domstolarna att inta ett skeptiskt förhållningssätt mot misstänkta brottslingar som pekar ut andra. Följaktligen kommer sådana vittnesmål att tillmätas ett lågt bevisvärde.
Enligt min mening är detta ännu ett försök från regeringens sida att visa på handlingskraft. Mot bakgrund av ovanstående text är kronvittnen en ovanligt dålig idé. Det är dags för regeringen att börja tänka om på ett flertal fronter.