Sverige och vår omvärld befinner sig i ett mycket allvarligt läge. Corona-pandemin drar fram som en farsot av unika mått i modern tid. Kulturen blöder och människor berörs.
Under denna omtumlande kris har vi successivt sett en dyster helhetsbild växa fram. Länsmuseerna vädjar till regeringen att få ta del av de avsatta 500 miljoner kronorna till kulturen. Centralmuseernas samarbetsråd anger att man räknar man med en förlust i miljardklassen. Scenkonsten räknar inställda föreställningar i tusental och ekonomiska bortfall i mångmiljonklassen. Biografbranschen har ett publikbortfall på snart sagt 100 procent. Och så vidare.
Låt oss därför syna regeringen.
För det första. Regeringen aviserade tidigt ett bidrag till delar av kulturlivets aktörer om 500 miljoner kronor. I det stora hela ett positivt besked, även om vi hade velat se en diskussion gällande lån kontra bidrag. Fördelningen av bidragen var däremot otydlig. Nu, en månad senare, kom regeringen med direktiv om hur bidragen ska fördelas. Under tiden har några få delar av kulturlivet fått stöd, andra har stått på ruinens brant och vissa har fått stänga ned sin verksamhet. Regeringens senfärdighet är under all kritik.
För det andra. I regeringens nyligen presenterade vårbudget lyste påkallade behov för landets museer och kulturhistoriska besöksmål med sin frånvaro. Budgeten innehöll också en rad felprioriteringar. Vi ifrågasätter att man vaskar fram 200 miljoner kronor till permanent ökat mediestöd i en redan subventionstyngd sektor, samtidigt som man fullständigt nonchalerar andra sektorer såsom kulturarvet.
Vi prioriterar annorlunda.
Vi föreslår att regeringen omedelbart anammar vår kulturarvsmiljard. Där ingår en nationell kulturarvsfond, en statlig fond för öppna museer över hela landet och ett särskilt ROT-avdrag för kulturhistoriska bebyggelsemiljöer som både bevarar vårt kulturarv och stimulerar ekonomin. Vi vill även avveckla regeringens enorma höjning av biomomsen som slagit hårt mot småbiograferna runt om i landet, samt rulla tillbaka förstatligandet av filmpolitiken som lagt sig som en våt filt över branschen.
Sist men inte minst noterar vi att regeringen yrvaket upptäckt att det finns en nation, ett gemensamt vi och ett behov av nationell sammanhållning. Plötsligt är EU-flaggor utbytta mot svenska fanan på presskonferenser och i kavajslagen. Nationalstaten återupprättas vid behov.
Vi uppmanar nu Amanda Lind att anamma vår kulturarvsmiljard, det skulle signalera handlingskraft och framtidstro för några av de värst drabbade aktörerna. Varje krona idag är en rätt spenderad investering för morgondagen. Den konservativa oppositionen är öppen för konstruktiva samtal.