Lagen om e-faktura uddlös så länge kravet inte följs

Fakturor som är till följd av en offentlig upphandling måste skickas elektroniskt, det säger lagen. Likväl är det flera kommuner, regioner och myndigheter som fortfarande upphandlar skanning och tolkning av pappers- och PDF-fakturor, skriver Sinon Strandell, InExchange.

Fakturor som är till följd av en offentlig upphandling måste skickas elektroniskt, det säger lagen. Likväl är det flera kommuner, regioner och myndigheter som fortfarande upphandlar skanning och tolkning av pappers- och PDF-fakturor, skriver Sinon Strandell, InExchange.

Foto: Jessica Gow/TT

Debatt2022-10-19 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I april 2019 fick vi en lag i Sverige som säger att fakturor som är till följd av en offentlig upphandling måste skickas elektroniskt. Det är en bra lag som påskyndar en sund och nödvändig digital utveckling både i Sverige och inom hela EU där den – utifrån lagt EU-direktiv – också är implementerad.

Men lagen vore ännu bättre om den följdes.

Det är mer än tre år sedan som paragraf 2018:1277 (lagen om elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling) instiftades av en samstämmig riksdag. Inkörningsperioden borde således vara över för länge sedan och efterlevnaden mangrann i det här läget.

Men situationen är en annan. Ett talande exempel är uppgifterna från Mercell Upphandlingskoll som visar, häpnadsväckande nog, att flera kommuner, regioner och myndigheter fortfarande upphandlar skanning och tolkning av pappers- och PDF-fakturor. Bara i år har det publicerats minst åtta sådana upphandlingar. Eftersom avtalstiden ofta är upp mot fyra år innebär det i teorin att vi har upphandlande myndigheter som räknar med att ta emot pappers- och PDF-fakturor fram till 2026. Mängden är också så stor att behovet av extern aktör är oundvikligt. Med andra ord: fortsatta högar med fysiska fakturor är att vänta.
Högar som går totalt stick i stäv med lagkravet. 

Hoten om påföljd tycks dessutom vara helt tandlösa. DIGG, Myndigheten för digital förvaltning, uppger skriftligen att de tar emot anmälningar vid överträdelse av e-fakturalagen och att eventuella förelägganden kan kopplas till ett vite. Även i övergångsbestämmelserna för lagens genomförande, publicerade av Sveriges Riksdag, påtalas möjligheten att föreläggande får förenas med vite.

Trots detta fortsätter det att trilla in pappers- och PDF-fakturor hos kommuner, regioner och myndigheter. Uppenbarligen tycks det vara lättare att slentrianmässigt göra som man brukar än att kungöra vad lagen faktiskt säger.
Hur kan det bara passera förbi? Vem ansvarar för tillsynen? Förekommer det ens kontroller från en ovanliggande instans?

Nej, det här duger inte. Digitaliseringen behöver snabbas på. E-fakturan är motorn i det arbetet. Den får inte puttra på halvfart. Vi kan bättre!