Sedan 1980-talet har Sverige präglats av ökande regionala klyftor. Storstäderna har varit vinnarna. Skillnaderna i produktivitet och befolkningstäthet har ökat markant mellan olika delar av landet.
Men i vår nya SNS-rapport Sveriges regionala dynamik visar vi att trenden bröts omkring 2015. Skillnaderna ökar inte på samma sätt som tidigare. Det finns fortfarande mindre och glesare regioner som inte växer eller till och med går tillbaka ekonomiskt, men också de som lyckas. Trosa är ett exempel på ett av flera tillväxtcentra i Sörmland.
Utvecklingen drivs av grön omställning, förändrade flyttmönster, ökad digitalisering och distansarbete. I kunskapsekonomin var storstäderna tillväxtens motor. I den framväxande ekonomin spelar naturresurser och geografiska förhållanden en ökande roll. Kallt klimat, mineraler, el och vatten är exempel på centrala faktorer. Denna omställning syns tydligt i att Norrbottens län i dag producerar näst högst BRP per capita, efter Stockholms län.
Dagens nysatsningar skapar stora värden för Sverige, men ibland få lokala jobb och begränsade skatteintäkter regionalt. Företag beskattas på nationell nivå och personalbehovet för att driva exempelvis en serverfarm är litet. Samtidigt automatiseras i allt högre utsträckning tillverkningsindustrin. Byggandet av denna typ av verksamheter sker dessutom ofta med arbetskraft som inte bosätter i den aktuella regionen.
Samtidigt har dessa satsningar inte varit möjliga utan stora lokala och regionala offentliga investeringar i infrastruktur, bostäder och service. Mindre kommuner har sällan kapacitet att själva utvärdera stora och riskfyllda investeringar. Vi menar att statligt stöd för analys och prövning är avgörande för att undvika framtida misstag. Alla satsningar blir nämligen inte lönsamma och riskerar att lämna kommuner med skulder eller långsiktigt ökade kostnader. Northvolts konkurs är ett uppmärksammat exempel.
Om det ska finnas lokal acceptans för exempelvis elproduktion bedömer vi att en större del av värdet behöver stanna i de lokala samhällena genom förändringar i skatte- och utjämningssystemen. När riskerna är lokala men vinsterna nationella behövs också sätt att dela på de finansiella riskerna mellan stat, regioner och kommuner.
Digitalisering och distansarbete utmanar också politiken. Inkomstskatten bygger på att människor bor och arbetar i samma kommun. Men efter pandemin har arbetsplatsens geografi blivit mer otydlig. Var en växande grupp människor egentligen jobbar och var de bor är allt oftare svårt att säga, och därmed vart de ska beskattas. Även om det idag finns ett utjämningssystem mellan kommuner, behöver de i framtiden dela på skatteintäkterna på nya sätt.
Om regionalpolitiken kan möta de utmaningar vi lyfter här kan Sverige stå bättre rustat inför 2030-talet.
Fotnot: Rapportens författare svarar för analys, slutsatser och förslag. SNS som organisation tar inte ställning till dessa.