Nu är tiden på året då det är dags att blicka tillbaka på året som gått. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att lyfta den siffra som borde vara på alla makthavares läppar. I skrivande stund har 43 personer 2024 mist livet på sin arbetsplats i Sverige. När den här artikeln publiceras, kanske fler.
Det är 43 tragedier för familjer, vänner och kollegor – 43 liv som hade kunnat räddas. Det är dags att vi ställer oss frågan: vad krävs för att svenska nollvisionen ska bli verklighet? Arbetsmiljöverket loggar löpande alla fall där människor dör på arbetet i Sverige. Den torra myndighetssvenskan till trots är det iskall läsning om byggnadsarbetare som fallit från byggställningar, hur mekaniker och operatörer kläms till döds eller hur transportarbetare körs ihjäl.
Ändå får arbetsmiljöfrågan knappt något utrymme i den politiska debatten.
Det är enkelt att konstatera att vi inte har råd att vänta. Det krävs handling på flera fronter. Under de senaste åren har vi socialdemokrater varit drivande i ett antal viktiga framsteg. Vi införde och skärpte nollvisionen mot dödsfall i arbetet, öppnade helt nya regionala center mot arbetslivskriminalitet och antog Sveriges första nationella strategi mot arbetslivskriminalitet.
Ska vi minska arbetsplatsolyckorna behövs mer.
Först och främst behöver vi begränsa de långa leden av underentreprenörer till max två. När arbetsplatser med många led av underentreprenörer granskas ser vi hur det går från vitt, till grått, till svart till rent kriminellt företagande ju längre ner i kedjan man kommer. Det försvårar kontrollen över arbetsplatserna, gör ansvaret för arbetsmiljön otydligt och skapar farliga arbetsplatser.
Europaparlamentet ska nu på mitt initiativ genomföra en granskning av konsekvenserna med långa led. En granskning som jag kommer kämpa för att den ska följas av konkreta förslag på lagändringar. Men det finns ingen anledning för regeringen att vänta, den kan förbjuda de långa leden redan i dag. Utöver det behöver vi skärpa gränsvärdena för farliga ämnen som kan orsaka cancer. Bekämpa arbetslivskriminaliteten, som är särskilt utbredd i de branscher där olyckorna är flest, och införa kännbara sanktioner för arbetsgivare som bryter mot reglerna.
På 1950-talet dog över 400 personer om året på jobbet, en stor skillnad mot årets 43. Den framgången var ingen slump – den kom tack vare hårt arbete från fack, arbetsgivare, politiker och skyddsombud. Men sedan ett decennium har antalet som dör på jobbet slutat minska.
De två senaste åren har varit två nattsvarta år, med sammanlagt över 100 dödsfall på svenska arbetsplatser. Vi socialdemokrater kommer därför att fortsätta pressa på – både här och i EU. Skärpta regler, hårdare sanktioner och insatser mot arbetslivskriminalitet måste till. För ingen ska behöva krama familjen hejdå på morgonen och känna oro över om de kommer hem igen till middag.