Mitt i vårt julfirande vilar ett barn. En pojke föds i julnatten. En liten bror till världens alla små och stora människor. Han hör ihop med oss. Och med Gud. Mitt i vår julglädje och vår oro över tillståndet i världen påbörjas hans liv. Ännu omedveten om sin framtid. Hans uppdrag bor i hans namn: Jesus betyder "Gud räddar". Det är en räddningsaktion som är hans ärende bland oss. Guds tanke, vilja och känsla för världen får kropp. En människa. Det är ett renoveringsobjekt som väntar barnet i halmen i stallet, där oxen får låna ut sin matplats i krubban.
Allteftersom tiden går anar vi den innersta meningen med barnet i krubban. När han växer upp ska han växa in i sitt uppdrag. Han föds utanför Betlehem, som betyder "brödhuset". Han ska själv bli Guds bröd, för dig utgiven. Så kommer han att säga om sin egen kropp och sitt eget ärende bland oss: för dig, för dig, för dig. För att världen ska leva.
Ingen gloria lyser kring barnets huvud. Ingen välfärdsmiljö omger detta barn. Gud föds utanför. Så kan det vara att leva som människa. Skyddslös. Utlämnad åt mörkret och ljuset, åt farorna och tilliten. Att ofta vara utestängd, ensam, kanske glömd. I jul kan vi också se den verkligheten.
Om det är sant att detta lilla barn, för vilket alla hotell och värdshus var fullbelagda, hör ihop med Gud? Ja, då finns ingen ensamhet mera. Vi är inte övergivna. Gud väljer att bo hos oss när vi är utestängda och bortglömda. Där det är svårast att vara människa, där är Gud.
Så allvarligt är läget i världen att Gud stiger in hos de nedersta. Så allvarligt ska också vi handskas med orättvisorna och lidandet. Mitt i vår stora fest vid jul ligger en människa, en liten människa, lindad i ett uthus, i oxens matho.
Gud har många syskon i världen. Hungriga, skyddslösa, rädda, uppgivna. Efter den första julnatten, den utanför Brödhuset, är alla de platser där människan är utsatt, heliga platser: Gud har varit där. Alla våra möten med den lilla, den sköra människan är heliga möten.
Gud behöver oss nu. Som pojken där halmen behöver Maria och Josef, så behöver Gud i dag sina människor. Det betyder att vi ska göra som Gud gör: bli människor. Vi ska göra som oxen gjorde: se på Jesus. Han är den riktiga Människan. Han inbjuder oss inte att bli mer andliga. Han vill att vi ska bli mer mänskliga. Varandras medmänniskor. Han vill inte ge oss en ny religion. Han vill ge oss Livet.