Väldigt få tycker att det stora problemet i Sverige idag är att vi har för låga hyror. Men de riskerar att bli betydligt högre om förslaget om marknadshyror skulle gå igenom.
Nyligen presenterade regeringen en utredning som föreslår marknadshyror, så kallad fri hyressättning, i nybyggda hyresrätter. Det vore ett hårt slag mot Sveriges hyresgäster och skulle innebära ett stort systemskifte.
De som ändå är för förslaget menar att det bara gäller en liten andel av hyreslägenheterna, bara det som byggs nytt. Men erfarenheter från andra länder visar att det inte går att helt byta system på en del av marknaden och påstå att det inte påverkar resten. Det blir en stark press även på de lägenheter som finns idag. Vi kan också se till vad som skedde i Finland. De införde marknadshyror i nybyggen på nittiotalet och det dröjde bara några år innan marknadshyror gällde för alla hyresrätter, även de äldre. Vad vi vet finns inget land i världen som har kunna hålla marknadshyror separat just för nyproduktion – även resten påverkas.
Förslaget skulle innebära att du stod helt ensam mot din hyresvärd. Med dagens system förhandlas hyrorna fram kollektivt. På samma sätt som kollektivavtalen ger dig trygghet på arbetsplatsen ger de kollektiva hyresförhandlingar dig trygghet i ditt hem. Med marknadshyror får hyresvärden i praktiken sätta hyran själv och som hyresgäst får du helt enkelt acceptera det – eller bo någon annanstans.
Det är inte heller bara för hyresgästerna marknadshyror skulle bli en dyr affär. När färre har råd med hyran kommer kostnaderna för bostadsbidrag och försörjningsstöd skjuta i höjden. I Finland betalar man ut åtta gånger så mycket i bostadsbidrag som vi gör i Sverige, räknat per hyresgäst. Översatt till svenska förhållanden skulle det innebära ungefär en nota på 35 miljarder om året till skattebetalarna. Det är mer än vad hela den svenska polisen kostar.
Marknadshyror gynnar i slutändan bara en liten grupp – nämligen hyresvärdarna. Sveriges hyresgäster blir de stora förlorarna.