Nationalism har haft olika innebörd under olika tider för olika folk, folkgrupper och politiska riktningar. Ädla motiv har blandats med motbjudande.
I Sverige har debatten om den nya nationalismen en slagsida beroende på att ämnet är så nära förknippat med flyktingfrågan. Att vara nationalist har blivit synonymt med att vara kritisk till invandringspolitiken. Av högerpopulister får vi höra:
Med fortsatt invandring blir Sverige allt mindre svenskt.
Svensk kultur är radikalt annorlunda än breda invandrargruppers kultur.
Fortsatt invandring leder till den svenska kulturens undergång.
Givet att det finns en svensk kultur som vi både vill bevara och utveckla följer det tredje påståendet ändå inte med nödvändighet av de föregående. Inte ens om svenskarna skulle bli en minoritet bland minoriteter i Sverige.
Varför skulle den svenska kulturen försvagas av samlevnad med andra kulturer? Frågan är snarare vilka särdrag i exempelvis arabisk kultur som är förenliga med svensk kultur och vilka som inte är det, samt om olikheterna kommer att minska eller bestå över tid. Invandrargrupperna och det svenska samhället har skilda och ibland kolliderande strategier för att hantera detta.
Framtidens nationer kommer troligtvis för det mesta att vara kulturellt blandade. Blandningen kommer, precis som idag, att skilja sig mycket från plats till plats med varierande förutsättningar för ekonomisk, social och kulturell utveckling.
Det finns gott om historiska exempel på såväl kreativa som skadliga mångkulturella miljöer. De jämförelser mellan vitt skilda platser som ibland görs – till exempel mellan inbördeskrigets Bosnien och Rosengård eller mellan London City och Malmö – är gravt missvisande.
Att utmåla tillståndet i Sverige som ett kulturkrig i vardande är oseriöst. Det betyder inte att den oro många svenskar känner för invandringen ska viftas bort.
Det mångkulturella samhällets utmaningar måste adresseras av fler än högerpopulister. Seriösa debattörer kan antingen tro eller tvivla på det mångkulturella samhällets framtid, men måste likväl anstränga sig att belysa både möjligheter och svårigheter.
Debattörer med respekt för mänskliga rättigheter har dessutom en skyldighet att se Sveriges väl ur ett globalt perspektiv. Bygger vi européer ett fort mot flyktingar och nödställda i världen sviker vi vårt civilisatoriska arv.
Nationalism, eller fosterlandskärlek, är inte oförenlig med mångfald, tolerans, internationell solidaritet och broderskap mellan folk. Demokrater måste förhindra att nationalismen beslagtas av totalitärt orienterade högerpopulister.