I SN 15/9, med rubriken ”Naturskyddsföreningen besvikna efter kalhygge”, möter vi bland andra föreningens ordförande Pia Björstrand. Bild 1 visar platsen innan avverkning, en bred, rejält röjd stig som tillåter urban klädsel med promenadskor, anlagda rastplatser, vägvisning.
Den välkända skogsregeln: ”Det finns inte dåligt väder men väl olämplig klädsel” torde för mången urban person vara obekant. Gammelskogen som ni så vurmar för är något helt annat att gå i.
Att kravla sig över, krypa under, tränga sig genom, granens riviga torrgrenar, surhålor, sådant som kräver stövlar och oömt på kroppen. Det är inget för den urbana trädkramaren. Återfinnes Pia Björstrand och hennes förening här?
Bild 2 visar det som naturen, miljön verkligen vill ha. Hyggesrester i form av grenar, toppar, rötter som bildar den ack så nödvändiga mullen, ett förhindrande läckage av växtnäringsämnen till vattendrag och till växtlighetens fromma. Skogens bränsle genererar aska som bäst återförs skogen som näring och pH-förbättrare. Utrymme för recirkulation, gynnande föryngring, en ny växtgeneration, koldioxidfångare, med svampar, mykorrhiza, näringstillgång, växtlighet, liv under, på och ovan mark.
Skogen har sedan mer än 100 år sedan fört Sverige från nöd och fattigdom till ett av världens rikaste, mest välmående länder. Detta tack vare en framsynt, skicklig skogsskötsel, framgångsrik forskning och ansvarstagande ägare med ständigt ökande skogsareal. Misstag rättas till.
Ur skogen hämtar vi råvaror en masse. Den tidning du nu läser har papper som emanerar från skogen.
Kalhyggen, monokultur, må ha sina brister men de är utslag av konsumentens krav på billiga skogsprodukter. När jag var ung sköttes en avverkning med handkraft av sådär sju man och några hästar. Rejält tungt slit i ur och skur, vinterkyla, djup snö. I dag är det bekvämt, ombonat för en man i maskin med vida högre produktion och konsumenter som Pia Björstrand har god tillgång till billiga skogsprodukter.
Nej Naturskyddsföreningen, illa gnäller ni med föga förstånd om naturens dynamik. För er är naturen, skogen något statiskt, där varje förändring driver er till alarmistisk högljuddhet.
Hot finns som ni inte bryr er om. Kanske de största hoten mot odling, jord- och skogsbruk, är en utarmning av mull och sänkning av pH-värden. Båda är hot mot markens liv, oavsett mycel, kryp – ja, liv i stort som smått. Det finns lösningar, låt vara lite på sikt, runt hörnet i form av återvinning, återföring. Det ni ser som avfall är viktiga råvaror, som kan bespara oss brytning av jordens råvaror ur gruvor. Det är det som ni i er okunskap lägger hinder i vägen för.
All odling är naturvidrig men nödvändig för liv på vårt klot. Lägg det på minnet!