I Sörmlands Nyheter och systertidningar har det dagarna före regionfullmäktigemötet den 17 september spekulerats över vilka som kommer vinna omröstningen kring hur pengar kan sparas det närmaste året.
Ledningen – ledd av Christoffer Öqvist (M) – vill säga upp två procent av personalen rakt av medan oppositionen – ledd av Monica Johansson (S) – föreslår något mer sofistikerat. Exakt vad har inte framgått men hon tycks vilja plocka bort färre som arbetar med patienter och fler som inte gör. Oavsett hur det görs kommer förslaget säkert att mötas av applåder. En valvinnare rent av?
Minnesgoda sörmlänningar förundras säkert över Vård för Pengarnas roll. Eller kovändning snarare eftersom succén i valet 2014 grundades i löftet om att minska administrationen och satsa frigjorda pengar på ”personalen på vårdgolvet”.
Av detta bidde ingenting och i dag tycks partiet ha glömt.
Särskilt underligt kan tyckas eftersom det i Sörmland och i resten av riket ganska tydligt har kommit fram hur nyanställningar under och efter pandemin som gjorts – utan budgettäckning – framför allt handlar om administrativ och annan kringpersonal plus chefer på alla nivåer. Två professorer har lanserat ett nytt begrepp – Mittokrati – i betydelsen att det är byråkrater som styr, inte politiker.
Är omröstningen den 17 september bara spel för galleriet? Mycket talar för det.
Vilka som vinner och som förlorar saknar betydelse på kort sikt. Resultatet – som anonyma insändarskribenter förutspått – blir hur som helst mindre sjukvård och så bibehållna övriga kostnader som anständigheten medger. Mittokraterna regerar.
Men på längre sikt är kriget mer svårtippat. Några indicier:
Varför lurades regionernas intresseorganisation när den – med sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) som språkrör – i somras lät meddela att sjukvårdande personal ingenstans i landet hade sagts upp detta år?
Varför vilseleder samma organisation befolkningen med att hyrpersonalen är för dyr och därför måste tas bort när skillnaden är närmast försumbar?
Uppenbart är att mittokraternas krigföring hackar en smula. I höst och i vinter kommer ännu fler ”på vårdgolvet” säga upp sig. Ännu fler som kritiserar utvecklingen kommer att försvinna med hjälp av provocerad egen uppsägning, utköp eller avsked. Ännu mindre sjukvård blir följden.
En narkossköterska jag nyligen mötte berättade att hon för flera år sedan hade lämnat operation i Nyköping och blivit hyrsköterska. Hon medgav på min fråga att situationen för all del hade hårdnat efter regionernas och SKR:s dekret om att strypa hyrmarknaden.
Men, tillade hon: vi kommer att vinna!
Vi är dessutom många fortfarande anställda i regionerna som förtvivlat längtar efter något nytt och bättre.
Vi är också alla patienter. I Sörmland och i Sverige.