År 2016 införde regeringen fri entré på 18 statliga muséerna, företrädesvis i Stockholm. Moderaterna var emot reformen då och vi är emot reformen idag. I en rapport kritiserar Riksrevisionen reformen bland annat för att vara otydlig. Utöver otydligheten är reformen, menar vi moderater, orättvis.
Nyligen debatterades i riksdagen Riksrevisionens rapport ”Fri entré till statliga museer”. Rapporten visar på ett antal brister i reformen. Vi moderater stämmer in i den kritik som riktas mot reformen.
Tidigare genomförda utvärderingar av reformen visar att fri entré har ökat antalet besök. Samma utvärderingar visar emellertid att fri entré i första hand gynnar vuxna människor boende i Stockholm samt turister. Våra gemensamma samlingar och utställningar som finns på statliga muséer i huvudstaden finansieras av skatteintäkter från hela Sverige. Fri entré-reformen når i och för sig en del besökare från övriga landet men ur ett nationellt perspektiv är det en mindre andel.
Fri entré innebär också ökade kostnader för muséerna eftersom reformen är underfinansierad. För staten handlar det om 90 miljoner kronor för ett begränsat antal muséer med främst placering i Stockholm.
Riksrevisionens granskning visar att antalet besökare ökat med den fria entrén men att det inte går att slå fast att man nått de besöksgrupper som annars inte skulle besökt muséerna. Regeringens syften och mål uppfattas dessutom som otydliga av muséerna, vilket i sin tur försvårar genomförande och uppföljning.
Moderaterna vill inkludera alla museer – statliga, föreningsdrivna, stiftelser, länsmuseer, enskilda och privata – i det långsiktiga arbetet för Sveriges museer. Vi känner oro över att den förda museipolitiken, med sin fri-entréreform, lägger ett ensidigt fokus på de statliga museerna som har sin huvudsakliga placering i Stockholm. Den bidrar till ett orättvist stad-landperspektiv.
Det ställer för det första storstadens museala intressen mot landsbygdens, när det snarare finns ett behov av en inkluderande politik som fokuserar på museiväsendets villkor i stort samt en ökad samverkan mellan olika muséer. För det andra ställer fri entré-reformen olika huvudmän och driftsformer för museer mot varandra, vilket för oss moderater i grunden bryter både mot likställighetsprincip samt närings- och föreningsfrihet.
De 90 miljoner kronor, som regeringen lägger på ett fåtal museer, skulle kunna göra betydligt större nytta med en bredare fördelning till fler av landets museer. Fri entré-reformen är orättvis.