I slutet av 2022 stod regeringens Energi- och näringsminister Ebba Busch på en scen i Helsingfors och basunerade ut sin välvilja för ett ökat bostadsbyggande – i trä. Busch vilja om ökat bostadsbyggande är inte fel. Tvärtom. Ett ökat byggande är bra för Sverige som har en växande befolkning och en skrikande bostadsbrist.
Men tyvärr visar ministerns specifika övertygelse om att byggmaterialet trä skulle vara bäst lämpat för detta bara att den svenska regeringen inte utgår från vetenskap och fakta. Man verkar heller inte förstå den samhällsekonomiska men även den klimatmässiga nyttan att det handlar om: rätt material på rätt plats ur et livscykelperspektiv
Sverige står inför stora utmaningar då det gäller tillgången på bostäder då befolkningen växer. Om några år kommer vi att vara 11 miljoner invånare. Tyvärr har flera av landets kommuner, beslutat om särskilda träbyggnadsstrategier. Dessa strategier innebär att kommunerna på politiskt godtyckliga grunder väljer att prioritera trä som byggmaterial i deras önskan att bidra till minskade koldioxidutsläpp i valet av byggmaterial kopplat till bostadsbyggande.
Låt oss tala klarspråk: det svenska skogsbruket är inte miljömässigt hållbart i alla sina led. Bygga med trä leder inte per automatik till lägst klimatpåverkan. Ett konkret exempel på det är bostadsprojektet Kungsörnen i Helsingborg, som visade att när man väl släppte kravet på att bygga i trä så fick man lägre klimatpåverkan och lägre kostnadsbild med en platsgjuten stomme med klimatförbättrad betong.
Strategier som premierar bara ett byggmaterial leder också till osund konkurrens med risk för ökade byggkostnader, minskade innovationer och att de hållbarhetsvinster som eftersträvas inte uppfylls. I stället handlar det om att se till det specifika projektets krav och förutsättningar och utifrån det finna den bästa lösningen för hela konstruktionen sett ur ett livscykelperspektiv.
Om vi på allvar vill sänka både kostnaderna och den negativa klimatpåverkan från bostad- och infrastrukturbyggandet i Sverige måste politiker nationellt, regioner och kommuner sluta styra val av byggmaterial. I stället bör de se till att ge förutsättningar för långsiktigt hållbart byggande med rätt material på rätt plats. Redan idag finns klimatförbättrad betong på marknaden som innebär en minskning av utsläpp på uppemot femtio procent.
Mitt förslag till Ebba Busch är därför att regeringen snarast arbetar fram en långsiktig materialneutral strategi för ett hållbart bostadsbyggande med minskad klimatpåverkan ur ett livscykelperspektiv. Det ger drivkraft för utveckling och innovationer för alla byggmaterial så att vi tillsammans kan bygga Sverige starkt för framtiden.