Vem äger utsikten över ett vackert och öppet kulturlandskap? Poppelplanteringar har de senaste 12 åren förvandlat landskapsbilden i Trosas omgivningar. Stora områden på Tureholmshalvön, som förr var öppna marker, är nu täckta av tät poppelskog. Hur har denna naturförstöring kunnat ske och vem bär ansvaret?
Poppel odlad som energiskog anses som gröda, trots att den bara skördas vart 20:e år. Träden blir 30-35 meter höga. Jordbruksverket stöder verksamheten genom EU-bidrag. Att odla poppel är ekonomiskt lönsamt eftersom gårdsstöd erhålls årligen. Jordbruksverkets syfte med gårdsstödet är att främja lantbruket och bidra till att hålla landskapet öppet. Inget av målen uppnås med poppelodling.
Högre lönsamhet nås genom att odla poppel några år för att sedan bebygga marken. Planering för 100-talet hus pågår i flera av de områden där poppelskog nu finns. Bebyggelse på jordbruksmark är endast tillåten om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen. Då jordbruksmarken redan är förstörd är det lättare att få den omklassad till mer värdefull byggmark. Ansvaret ligger på kommunen. Det finns således stora ekonomiska intressen för markägare att odla poppel.
Försök har gjorts att stoppa naturförstöringen, alla har misslyckats. Varför? Det enskilt största hindret är att berörda fastighetsägare och allmänheten inte får talerätt i domstol. Berörda fastighetsägare informeras inte om länsstyrelsens godkännandebeslut.
Plötsligt planterar markägaren poppel vid tomtgränsen. Fastigheten kommer att förmörkas av poppelskog, den fria utsikten försvinner och fastigheten förlorar i värde. Trots dessa negativa konsekvenser är de berörda maktlösa. Mark- och Miljödomstolen anser att enskilda fastighetsägare inte berörs på det sätt som krävs för klagorätt. Naturmiljöns förändring anses som ett allmänt intresse. Naturskyddsföreningen och kommunen har påtalat att landskapsbilden i Sörmland påtagligt håller på att förändrats. Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen beslutar ändå till markägarens fördel.
Länsstyrelsen skriver "i Södermanlands län finns inga områden med beslutade skydd för landskapsbilden." Det strider mot Landskapskonventionen som säger att landskapet är till för alla och är ett gemensamt ansvar. För att bevara landskapet krävs att enskilda, myndigheter (Länsstyrelsen, Naturvårdsverket, Jordbruksverket), rättsväsendet, kommuner, Naturskyddsföreningar och markägare samarbetar.
I dag tas endast hänsyn till markägarens ekonomiska intressen.